Add parallel Print Page Options

Guds otrogna folk

(4:1—14:10)

Herren anklagar Israel för synd

Hör Herrens ord, Israels folk!
    Herren går till rätta med landets invånare.
”Det finns ingen sanning och nåd,
    ingen kunskap om Gud i landet.
Man svär och ljuger,
    mördar och stjäl,
begår äktenskapsbrott,
    och det ena blodsdådet avlöser det andra.
Därför sörjer landet
    och alla dess invånare tynar bort.
Både markens djur, himlens fåglar
    och fiskarna i havet dör.

Ingen får skylla en annan,
    ingen får anklaga en annan!
Ditt folk är som de som anklagar en präst.[a]
    Du ska komma på fall om dagen,
om natten ska profeten komma på fall med dig,
    och din mor ska jag förgöra.
Mitt folk går under i brist på kunskap.

Du har förkastat kunskapen,
    och därför ska jag förkasta dig som min präst.
Du har glömt din Guds lag,
    och därför ska jag glömma dina barn.
Ju fler präster det blir,
    desto mer syndar de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära till skam.
    De lever av mitt folks synd
och längtar efter deras gudlöshet.
    Sådant folk, sådana präster
ska det bli.
    Jag ska straffa dem båda för deras levnadssätt
och vedergälla dem för deras handlingar.

10 De ska äta utan att bli mätta
    och leva i otukt men inte föröka sig.
För de har övergett Herren och ägnar sig åt
11     otukt och både gammalt och nytt vin.
Det berövar dem förståndet.
12     Mitt folk frågar sin träbit om råd
och vill ha svar av en stock.
    En ande av otukt leder dem vilse,
och de är otrogna mot sin Gud.
13     De förrättar offer på bergstoppar
och tänder rökelse på höjder,
    under ekar, popplar och terebinter,
som har en så behaglig skugga.
    Så blir era döttrar skökor,
och så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14 Jag vill inte straffa era döttrar
    för att de är skökor
eller era svärdöttrar
    för att de begår äktenskapsbrott.
För männen hänger själva ihop med skökor
    och förrättar offer med tempelprostituerade.
Ett folk utan förstånd går under.

15 Även om du, Israel, lever i otukt,
    får inte Juda bli skyldigt.

Kom inte till Gilgal,
    gå inte upp till Bet Aven!
Svär inte: ’Så sant Herren lever.’
16     Som en motspänstig kviga är Israel.
Skulle Herren då valla dem
    som lamm på betesmarker?
17 Efraim har förenat sig med avgudar,
    låt honom vara!
18 Även när deras dryckeslag är över
    fortsätter de med sin otukt.
Deras härskare är djupt förälskade i det skamlösa.[b]
19     En stormvind ska sopa bort dem,
och deras offer ska bringa dem skam.

Footnotes

  1. 4:4 Sista satsen i versen är svårtolkad i grundtexten.
  2. 4:18 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen högst osäker.

Hören HERRENS ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet.

Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd.

Därför ligger landet sörjande, och allt som lever där försmäktar både djuren på marken och fåglarna under himmelen; själva fiskarna i havet förgås.

Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan eller förebrå honom, eller förebrå ditt folk, som man bör gå till rätta med prästen.

Ja, du skall komma på fall om dagen, på fall skall ock profeten komma jämte dig om natten, jämväl din moder skall jag förgöra.

Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.

Ju mer de hava fått växa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras ära skall jag förbyta i skam.

Av mitt folks synd föda de sig, och till dess missgärning står deras begår.

Men nu skall det gå prästen och folket lika: jag skall hemsöka dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.

10 När de äta, skola de icke bliva mätta, och genom sitt lösaktiga leverne skola de ej föröka sig; de hava ju upphört att hålla sig till HERREN.

11 Lösaktighet och vin och must taga bort förståndet.

12 Mitt folk frågar sin stock till råds och vill hämta besked av sin stav; ty en trolöshetens ande har fört dem vilse, så att de i trolös avfällighet hava lupit bort ifrån sin Gud.

13 På bergens toppar frambära de offer, och på höjderna tända de offereld, under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan där är så god. Så bliva edra döttrar skökor, och edra söners hustrur äktenskapsbryterskor.

14 Dock kan jag icke straffa edra döttrar för att de äro skökor, eller edra söners hustrur för att de äro äktenskapsbryterskor, ty männen själva gå ju avsides med skökor, och offra med tempeltärnor. Så löper folket, som intet förstår, till sin undergång.

15 Om nu du Israel vill bedriva din otukt, så må dock Juda icke ådraga sig skuld. Kommen då icke till Gilgal, dragen ej upp till Bet-Aven, och svärjen icke: »Så sant HERREN lever.»

16 Om Israel spjärnar emot såsom en obändig ko, månne HERREN ändå skall föra dem i bet såsom lamm i vida öknen

17 Nej, Efraim står i förbund med avgudar; må han då fara!

18 Deras dryckenskap är omåttlig. hejdlöst bedriva de sin otukt; de som skulle vara landets sköldar älska vad skamligt är.

19 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skola komma på skam med sina offer.