Add parallel Print Page Options

Israel är som en obrukbar pilbåge

När jag förlåter Israel kommer också dess synd att avslöjas. Samarien är fullt av lögnare, tjuvar och banditer!

Men ingen tycks begripa att jag hela tiden iakttar dem. Deras onda gärningar avslöjar dem och jag ser alltsammans.

Kungen gläds över deras ondska, och furstarna skrattar åt alla deras lögner.

De är otrogna i sina äktenskap, heta som bagarens ugn från det han blandar degen tills den har jäst - ständigt upptända av begär.

På kungens högtidsdag dricker furstarna sig druckna. Kungen beter sig som en dåre och dricker tillsammans med dem som annars hånar honom.

Deras hjärtan är fulla av intriger. Deras komplotter glöder under nattens timmar och slår på morgonen upp i full låga.

De dödar sina kungar, en efter en, men ingen av dem ropar till mig om hjälp.

Mitt folk beblandar sig med hedningar och tar efter deras onda seder. Därför är de inte mer värda än en kaka ogräddat bröd!

Deras styrka har försvunnit därför att de tillbett främmande gudar, men de förstår det inte. De har blivit gråhåriga, men de inser inte att det är av svaghet.

10 Stoltheten över andra gudar har dömt dem, men ändå vänder de inte tillbaka till sin Gud - nej, de försöker inte ta reda på var han finns.

11 Israel är som en duva, som har tappat orienteringen och än dras mot Egypten än mot Assyrien.

12 Men när hon flyger ska jag kasta mitt nät över henne och fånga henne. Hon ska inte undgå sitt straff.

13 Ve mitt folk, som har övergett mig! Låt dem alla förgås, för de har vänt sig mot mig. Jag ville befria dem, men deras hårda hjärtan ville inte veta av sanningen.

14 De ligger där sömnlösa av ångest men vill inte be mig om hjälp. I stället ber de till hedniska gudar om säd och vin.

15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka, men ändå vänder de sig nu mot mig med onda anslag.

16 De ser åt alla håll utom mot himlen, mot den Allsmäktige. De är som en obrukbar pilbåge. Deras ledare ska förgås genom fiendens svärd för sin fräckhet mot mig, och hela Egypten ska håna dem.

När jag helar Israel
    avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
    För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
    och rövarband härjar där ute.
Men innerst inne tänker de inte på
    att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
    som är uppenbara för mig.

Med sin ondska gläder de kungen
    och med sina lögner furstarna.
De är äktenskapsbrytare allesammans,
    heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
    från det han blandar degen
tills den har jäst.[a]
    På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
    Själv räckte han bespottarna handen.
De låter sig närmas,
    deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
    Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
    som en eldslåga.
Alla är de heta som en ugn,
    de förtär sina domare
och deras kungar faller,
    men ingen av dem åkallar mig.

Efraim beblandar sig med andra folk.
    Efraim är en brödkaka som inte vänts.
Främlingarna har förtärt hans styrka
    men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
    men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
    men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
    eller söker honom i allt detta.

11 Efraim är som
    en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
    de går till Assyrien.
12 När de går
    kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
    och fångar dem
när jag hör dem flockas.[b]
13     Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
    för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
    men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
    utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[c] för säd och vin
    men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
    men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
    men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
    Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
    och hela Egypten ska håna dem.[d]

Footnotes

  1. 7:4 Grundtextens innebörd är osäker; spec. svår är v. 5.
  2. 7:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 7:14 Grundtextens innebörd är oviss. Enligt en del hebreiska handskrifter och Septuaginta: De ristar sig blodiga…, vilket man gjorde i baalskulten och var förbjudet för israeliterna (5 Mos 14:1).
  4. 7:16 Grundtextens innebörd är osäker.