Israels falska gudstjänst

Sätt hornet för din mun! Som en örn kommer fienden över Herrens hus,
eftersom de har brutit mitt förbund
    och syndat mot min lag.
De ropar till mig:
    "Min Gud! Vi känner dig, vi i Israel."

Israel har förkastat det som är gott,
    därför skall fienden förfölja dem.
De valde kungar som inte kom genom mig.
De tillsatte furstar, utan att jag fick veta det.
Av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar
till deras egen undergång.
Din kalv, Samaria, stinker.
    Min vrede är upptänd mot dem.
Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?
Från Israel har kalven kommit.
    En konsthantverkare har gjort den,
en gud är den inte.
    Den skall krossas till smulor,
Samarias kalv.

Vind sår de,
    och storm skall de skörda.
Säd skall de inte få.
    Deras gröda skall inte ge någon föda,
och om den ger någon
    skall främlingar sluka den.

Israel blir uppslukad.
    De räknas nu bland hednafolken
som ett kärl till ingen glädje.
Ty de drog bort till Assur,
    likt en vildåsna som går sin egen väg.
Efraim har lejt sig älskare.
10 Men hur de än köpslår bland folken,
skall jag nu samla dem
    och låta dem börja en tid av ringhet,
förtryckta av furstarnas kung.

11 Eftersom Efraim har gjort sig
    så många altaren för att synda,
skall också hans altaren bli honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket till honom
    i min undervisning,
men den betraktas som något främmande.
13 Som offergåvor åt mig offrar de kött och äter det,
men Herren gläder sig inte över dem.
Nu skall han komma ihåg deras missgärning
och straffa dem för deras synder.
    Till Egypten skall de få vända tillbaka.

14 Eftersom Israel har glömt bort
    sin skapare och byggt tempel
och eftersom Juda har uppfört många befästa städer,
skall jag sända en eld mot hans städer
och den skall förtära palatsen i dem.

Israel döms för sin avgudadyrkan

Sätt hornet till din mun!
    Som en örn slår fienden ner
Herrens hus,
    därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
    De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
    Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
    De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
    Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
    till sitt eget fördärv.
Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
    Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
    Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
    någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
    denna Samariens kalv.

De sår vind
    och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
    De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
    slukas det av främlingar.
Israel är uppslukat,
    och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
    De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
    Efraim har köpta älskare.
10 Men även om de köpslår bland folken
    ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
    under storkungens börda.[a]

11 ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
    har dessa också blivit honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
    men det har man betraktat som något främmande.
13 De offrar kött till mig
    och äter av köttet,[b]
men Herren är inte nöjd med dem.
    Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
    De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt bort sin skapare
    och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
    Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”

Footnotes

  1. 8:10 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
  2. 8:13 Satsens början är svårförståelig i grundtexten och översättningen därför osäker.