Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,
och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.

Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?
Skall jag lämna dig, Israel?
    Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma
och låta det gå dig som Sebojim?
    Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede,
jag vill inte på nytt ödelägga Efraim.
Ty jag är Gud
    och inte en människa,
helig är jag ibland er,
    och med vrede vill jag ej komma.

Read full chapter