Men ju bättre bete de fick,
    desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
    blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
Då blev jag för dem som ett lejon,
    lik en leopard lurar jag vid vägen.
Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
    Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.

Read full chapter