Add parallel Print Page Options

Guds otrogna folk

(4:1—14:10)

Herren anklagar Israel för synd

Hör Herrens ord, Israels folk!
    Herren går till rätta med landets invånare.
”Det finns ingen sanning och nåd,
    ingen kunskap om Gud i landet.
Man svär och ljuger,
    mördar och stjäl,
begår äktenskapsbrott,
    och det ena blodsdådet avlöser det andra.
Därför sörjer landet
    och alla dess invånare tynar bort.
Både markens djur, himlens fåglar
    och fiskarna i havet dör.

Ingen får skylla en annan,
    ingen får anklaga en annan!
Ditt folk är som de som anklagar en präst.[a]
    Du ska komma på fall om dagen,
om natten ska profeten komma på fall med dig,
    och din mor ska jag förgöra.
Mitt folk går under i brist på kunskap.

Du har förkastat kunskapen,
    och därför ska jag förkasta dig som min präst.
Du har glömt din Guds lag,
    och därför ska jag glömma dina barn.
Ju fler präster det blir,
    desto mer syndar de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära till skam.
    De lever av mitt folks synd
och längtar efter deras gudlöshet.
    Sådant folk, sådana präster
ska det bli.
    Jag ska straffa dem båda för deras levnadssätt
och vedergälla dem för deras handlingar.

10 De ska äta utan att bli mätta
    och leva i otukt men inte föröka sig.
För de har övergett Herren och ägnar sig åt
11     otukt och både gammalt och nytt vin.
Det berövar dem förståndet.
12     Mitt folk frågar sin träbit om råd
och vill ha svar av en stock.
    En ande av otukt leder dem vilse,
och de är otrogna mot sin Gud.
13     De förrättar offer på bergstoppar
och tänder rökelse på höjder,
    under ekar, popplar och terebinter,
som har en så behaglig skugga.
    Så blir era döttrar skökor,
och så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14 Jag vill inte straffa era döttrar
    för att de är skökor
eller era svärdöttrar
    för att de begår äktenskapsbrott.
För männen hänger själva ihop med skökor
    och förrättar offer med tempelprostituerade.
Ett folk utan förstånd går under.

15 Även om du, Israel, lever i otukt,
    får inte Juda bli skyldigt.

Kom inte till Gilgal,
    gå inte upp till Bet Aven!
Svär inte: ’Så sant Herren lever.’
16     Som en motspänstig kviga är Israel.
Skulle Herren då valla dem
    som lamm på betesmarker?
17 Efraim har förenat sig med avgudar,
    låt honom vara!
18 Även när deras dryckeslag är över
    fortsätter de med sin otukt.
Deras härskare är djupt förälskade i det skamlösa.[b]
19     En stormvind ska sopa bort dem,
och deras offer ska bringa dem skam.

Footnotes

  1. 4:4 Sista satsen i versen är svårtolkad i grundtexten.
  2. 4:18 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen högst osäker.