Add parallel Print Page Options

Israel döms för sin avgudadyrkan

Sätt hornet till din mun!
    Som en örn slår fienden ner
Herrens hus,
    därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
    De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
    Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
    De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
    Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
    till sitt eget fördärv.
Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
    Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
    Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
    någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
    denna Samariens kalv.

De sår vind
    och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
    De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
    slukas det av främlingar.
Israel är uppslukat,
    och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
    De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
    Efraim har köpta älskare.
10 Men även om de köpslår bland folken
    ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
    under storkungens börda.[a]

11 ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
    har dessa också blivit honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
    men det har man betraktat som något främmande.
13 De offrar kött till mig
    och äter av köttet,[b]
men Herren är inte nöjd med dem.
    Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
    De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt bort sin skapare
    och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
    Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”

Footnotes

  1. 8:10 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
  2. 8:13 Satsens början är svårförståelig i grundtexten och översättningen därför osäker.