23 (A) Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    När jag på nytt har gjort slut
        på fångenskapen
            för Juda land och dess städer,
    ska man än en gång
        uttala detta ord:
    Herren välsigne dig,
        du rättfärdighetens boning,
            du heliga berg.”
24 Och Juda folk med alla sina städer
        ska bo där tillsammans,
    både jordbrukare
        och vandrande herdar.
25 (B) För jag ska stärka trötta själar
        och mätta alla utsvultna själar.

26 Med det vaknade jag och såg mig om. Min sömn hade varit skön.

27 Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. 28 (C) Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och riva ner, förstöra, förgöra och skada, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 (D) På den tiden ska man inte mer säga: ”Fäderna åt sura druvor och barnens tänder blir ömma.”[a] 30 (E) Nej, var och en ska dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

Det nya förbundet

31 (F) Se, dagar ska komma, säger Herren,
        då jag sluter ett nytt förbund
    med Israels hus
        och med Juda hus,[b]
32 (G) inte som förbundet jag slöt
        med deras fäder
    den dag då jag tog deras hand
        och förde dem ut
            ur Egyptens land –
    förbundet med mig som de bröt
        fastän jag var deras rätte herre –
    säger Herren.
33 (H) Nej, detta är förbundet
        som jag efter denna tid
    ska sluta med Israels hus,
        säger Herren:
    Jag ska lägga min lag i deras inre
        och skriva den i deras hjärtan.
    Jag ska vara deras Gud,
        och de ska vara mitt folk.
34 (I) Då ska de inte mer behöva
        undervisa varandra,
    ingen sin broder och säga:
        ”Lär känna Herren!”
    Alla ska känna mig,
        från den minste av dem
            till den störste, säger Herren,
    för jag ska förlåta
        deras missgärningar
    och aldrig mer minnas
        deras synder.

35 (J) Så säger Herren,
    han som har satt solen
        till att lysa om dagen
    och ordnat månen och stjärnorna
        till att lysa om natten,
    han som rör upp havet
        så att vågorna dånar,
    Herren Sebaot är hans namn:
36 (K) Om denna ordning upphör
        inför mig, säger Herren,
    först då ska Israels släkte
        upphöra som folk inför mig
            för alltid.
37 Så säger Herren:
    Om himlen därovan kan mätas
        och jordens grundvalar därnere
            kan utforskas,
    först då ska jag förkasta
        hela Israels släkte
    för allt de har gjort, säger Herren.

38 (L) Se, dagar ska komma, säger Herren, då staden ska bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Och mätsnöret ska vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och ska sedan vändas mot Goa. 40 (M) Hela dalen där man har lagt lik[c] och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut ska vara helgade åt Herren. Aldrig mer ska staden raseras eller förstöras.

Read full chapter

Footnotes

  1. 31:29 Fäderna åt sura druvor   Ett gängse ordspråk (se Hes 18:2). Jfr 2 Mos 20:5.
  2. 31:31f Citeras i Hebr 8:8f och 10:16f som profetia om det nya förbundet genom Kristi blod (jfr Luk 22:20).
  3. 31:40 dalen där man har lagt lik   Hinnomsdalen i sydväst, som mötte Kidrondalen i öst.