Löften om en rättfärdig kung

23 ”Ve de herdar som låter fåren i min hjord gå förlorade och skingras, säger Herren.” ² Därför säger Herren, Israels Gud, om de herdar som vallar mitt folk: ”Ni har skingrat mina får, drivit bort dem och inte tagit hand om dem. Nu ska jag ta hand om er för allt ont ni gjort! säger Herren. ³ Jag ska själv samla det som finns kvar av min hjord från alla de länder dit jag drivit bort dem och leda dem tillbaka till deras betesmarker, där de ska bli fruktsamma och föröka sig. ⁴ Jag ska utse åt dem herdar, som ska valla dem. De ska aldrig mer behöva vara rädda eller ängslas, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.

⁷ Det ska komma en tid, säger Herren, då man inte längre ska säga: ’Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egyptens land,’ ⁸ utan: ’Så sant Herren lever, han som ledde israeliternas efterkommande ut ur landet i norr och från alla länder dit han hade fördrivit dem, för att de skulle få bosätta sig i sitt eget land.’ ”

Varning för falska profeter

⁹ Om profeterna:

¹⁵ Därför säger härskarornas Herre om profeterna:

¹⁶ Så säger härskarornas Herre:

²⁵ Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: ’Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm.’ ²⁶ Hur länge? Vad bär dessa profeter inom sig, lögnprofeterna, som hittar på sina falsarier? ²⁷ Genom att berätta om sina drömmar för varandra försöker de få mitt folk att glömma mig på samma sätt som deras förfäder glömde mig för Baal. ²⁸ Den profet som har haft en dröm berättar om sin dröm, och den som tagit emot mitt ord förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren. ²⁹ Är inte mitt ord som en eld? säger Herren. Är det inte som en kraftig hammare, som krossar klippan?

³⁰ Därför står jag emot dessa profeter, säger Herren, de som säger sig tala mina ord men som sprider lögner. ³¹ Jag står emot profeterna, säger Herren, de som bara pratar: ’Så säger Herren^[a].’ ³² Jag står emot profeterna som profeterar falska drömmar, säger Herren. De berättar dem och förleder mitt folk med sina lögner och sägner. Jag har inte sänt dem eller gett dem något uppdrag, och de är till ingen nytta för detta folk, säger Herren.

³³ När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: ’Vilka tunga ord bär du fram från Herren?^[b]’ ska du svara dem: ’Vad för tunga ord?’ Jag ska visa bort er, säger Herren. ³⁴ Och om en profet eller en präst eller någon bland folket säger ’Herrens tunga ord,’ kommer jag att straffa honom och hans familj. ³⁵ Så ska ni var och en säga till varandra: ’Vad har Herren svarat? Vad har Herren sagt?’ ³⁶ Men ’Herrens tunga ord’ ska ni inte mer nämna. För om hans ord blir ’tunga’ för någon människa, så förvanskar ni orden från den levande Guden, härskarornas Herre, vår Gud. ³⁷ Så ska du säga till profeten: ’Vad har Herren svarat dig? Vad har Herren sagt?’ ³⁸ Men om ni säger ’Herrens tunga ord’, så säger Herren: Ni använder detta ord, ’Herrens tunga ord’, trots att jag har sänt bud till er och meddelat att ni inte ska säga ’Herrens tunga ord’. ³⁹ Därför förkastar jag er nu som en tung börda bort från min närhet, både er och den stad som jag gav er och era förfäder. ⁴⁰ Jag ska låta er komma i evig förödmjukelse och få stå med en evig skam, som aldrig ska glömmas.”

³ Ni äter upp grädden, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren, men ni vallar inte fåren. ⁴ Ni har inte stärkt de svaga, inte helat de sjuka eller förbundit de sårade. Ni har inte heller fört tillbaka de försvunna eller sökt efter de vilsegångna. I stället har ni härskat över dem med hårdhet och grymhet. ⁵ De skingrades eftersom de inte hade någon herde, och blev alla vilddjurens rov. Så skingrades de, ⁶ och så har mina får irrat omkring på alla berg och höjder. Över hela jorden har min fårahjord skingrats, men ingen letar efter dem eller frågar efter dem.

⁷ Hör därför Herrens ord, ni herdar: ⁸ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, eftersom mina får blev utan herde blev de ett byte och rov för alla vilddjur. Mina herdar letade inte efter dem utan vallade bara sig själva, inte mina får. ⁹ Hör därför Herrens ord, ni herdar: ¹⁰ Så säger Herren, Herren: Jag är emot herdarna och ska kräva tillbaka mina får av dem. Jag ska avsätta dem från deras herdeuppgift, så att de inte längre får valla sig själva. Jag ska rycka mina får ur deras gap; de får inte bli deras föda.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. ¹² Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. ¹³ Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. ¹⁴ Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. ¹⁵ Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, Herren. ¹⁶ Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna.^[a] Jag ska valla dem med rättvisa.

Herren som herde

¹⁷ Och ni, mina får: Så säger Herren, Herren: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. ¹⁸ Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? ¹⁹ Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat?

²⁰ Därför säger Herren, Herren till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. ²¹ Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. ²² Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren.

²³ Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. ²⁴ Jag, Herren, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, Herren, har talat.

²⁵ Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. ²⁶ Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. ²⁷ Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. ²⁸ De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.

²⁹ Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. ³⁰ Då ska de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, Herren. ³¹ Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.’ ”