Jeremia 26
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jeremia en hårsmån från döden
26 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2 ”Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. 3 Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. 4 Säg till dem: ’Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, 5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, 6 då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ”
7 Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. 8 När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! 9 Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.
10 När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till Herrens hus och tog plats vid Herrens nya port. 11 Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.”
12 Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. 13 Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. 14 Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”
16 Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.”
17 Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket:
18 ”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas Herre:
Sion ska plöjas upp som en åker,
Jerusalem förvandlas till en stenhög
och tempelberget till en skogbevuxen höjd.’
19 Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till Herren, så att Herren ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i Herrens namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. 21 Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.
Jeremia 26
Svenska 1917
26 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord från HERREN; han sade:
2 Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet därifrån.
3 Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda väg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem för deras onda väsendes skull.
4 Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,
5 och höra vad mina tjänare profeterna tala -- de som jag titt och ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra --
6 då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, och skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar.
7 Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.
8 Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom prästerna och profeterna och allt folket och sade: »Du måste döden dö.
9 Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: 'Det skall gå detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas, så att ingen mer bor däri'?» Och allt folket församlade sig mot Jeremia i HERRENS hus.
10 Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya port.
11 Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket sålunda: »Denne man förtjänar döden, ty han har profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron.»
12 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: »Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven hört.
13 Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han har talat mot eder.
14 Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder gott och rätt synes.
15 Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är i sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt detta inför eder.»
16 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: »Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namn har han talat till oss.
17 Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets hela församling sålunda:
18 »Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'Så säger HERREN Sebaot: Sion skall varda upplöjt till en åker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.'
19 Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom? Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem, medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så mycket ont?»
20 Där var ock en annan man, Uria, Semajas son, från Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles såsom Jeremia hade gjort.
21 När då konung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra härom, blev han förskräckt och flydde och kom till Egypten.
22 Då sände konung Jojakim några män till Egypten, nämligen Elnatan, Akbors son, och några andra med honom, in i Egypten.
23 Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung Jojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kasta hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man icke lämnade honom i folkets hand till att dödas.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.