Jeremia 4
Svenska 1917
4 om du omvänder dig, Israel, säger HERREN, skall du få vända tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn, skall du slippa vandra flyktig omkring.
2 Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet: »Så sant HERREN lever», och hednafolken skola välsigna sig i honom och berömma sig av honom.
3 Ja, så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och sån ej bland törnen.
4 Omskären eder åt HERREN; skaffen bort edert hjärtas förhud, I Juda män och I Jerusalems invånare. Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan utsläcka den, för edert onda väsendes skull.
5 Förkunnen i Juda, kungören i Jerusalem och påbjuden, ja, stöten i basun i landet, ropen ut med hög röst och sägen: »Församlen eder och låt oss fly in i de befästa städerna.»
6 Resen upp ett baner som visar åt Sion, bärgen edert gods och dröjen icke ty jag skall låta olycka komma från norr, med stor förstöring.
7 Ett lejon drager fram ur sitt snår och en folkfördärvare bryter upp, han går ut ur sin boning, för att göra ditt land till en ödemark; då bliva dina städer förstörda, så att ingen kan bo i dem.
8 Så höljen eder nu i sorgdräkt, klagen och jämren eder, ty HERRENS vredes glöd upphör icke över oss.
9 På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och profeterna stå häpna.
10 Men jag sade: »Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, då du sade: »Det skall gå eder väl.» Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
11 På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller rensar korn;
12 nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill jag gå till rätta med dem!
13 Se, såsom ett moln kommer han upp och såsom en stormvind äro hans vagnar; hans hästar äro snabbare än örnar, ve oss, vi äro förlorade!
14 Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt bröst?
15 Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd en som bådar fördärv.
16 Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop mot Juda städer.
17 Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger HERREN.
18 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta; det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att plågan träffar dig ända in i hjärtat.
19 I mitt innersta våndas jag, i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri.
20 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött; plötsligt bliva mina hyddor förödda, i ett ögonblick mina tält.
21 Huru länge skall jag se stridsbaneret och höra basunljud?
22 Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra vad gott är förstå de ej.
23 Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himmelen, och där lyste intet ljus.
24 Jag såg på bergen, och se, de bävade, och alla höjder vacklade.
25 Jag såg mig om, och då fanns där ingen människa, och alla himmelens fåglar hade flytt bort.
26 Jag såg mig om, och då var det bördiga landet en öken, och alla dess städer voro nedbrutna, för HERRENS ansikte, för hans vredes glöd,
27 Ty så säger HERREN: Hela landet skall bliva en ödemark, om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
28 Därför sörjer jorden, och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt, därför att jag så har talat och beslutit och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer äro övergivna, ingen människa bor mer i dem.
30 Vad vill du göra i din förödelse? Om du än kläder dig i scharlakan, om du än pryder dig med gyllene smycken om du än söker förstora dina ögon genom smink, så gör du dig dock skön förgäves. Dina älskare förakta dig, ja, de stå efter ditt liv.
31 Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska, nödrop såsom av en förstföderska. Det är dottern Sion som ropar; hon flämtar, hon räcker ut sina händer: »Ack, ve mig! I mördares våld försmäktar min själ.»
Jeremia 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
4 ”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
och sluta upp med att irra omkring.
2 Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
och lovprisa honom.”
3 Så säger Herren
till männen i Juda och till Jerusalem:
”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
4 Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
Den kan ingen släcka.
Kommande dom
5 Förkunna i Juda och kungör i Jerusalem,
blås i hornet i landet,
ropa högt och säg:
’Låt oss samlas
och gå till de befästa städerna!’
6 Res ett banér mot Sion!
Sök skydd, dröj inte kvar!
Jag låter olyckan komma från norr
med en stor förödelse.”
7 Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
där ingen kan bo.
8 Klä er i säcktyg,
sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
har inte vänt sig från oss.
9 ”På den dagen, säger Herren,
kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
och profeterna ska stå förstummade.”
10 Då sa jag:[a] ”Men min Herre, Herre, hur har du inte bedragit detta folk och Jerusalem! Du lovade oss fred, men nu har vi svärdet riktat mot strupen.”
11 Vid den tiden ska man säga till detta folk och till Jerusalem: ”En brännande vind från de kala höjderna i öknen sveper ner mot dottern mitt folk, inte för att kasta eller rensa säd, 12 utan en starkare vind än så ska jag låta komma. Nu ska jag uttala mina domar mot dem.”
13 Se, som moln stiger han upp,
och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
Ve oss, vi är förlorade!
14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
bo kvar inom dig?
15 En röst förkunnar från Dan,
meddelar olycka från Efraims berg.
16 ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
17 Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
18 ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”
19 Mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
20 Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?
22 ”Mitt folk är dumt,
de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
men ingen kunskap att göra det goda.”
23 Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.[b]
24 Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
25 Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
26 Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
för hans brinnande vrede.
27 För så säger Herren:
”Hela jorden ska bli ödelagd,
även om jag inte ska utplåna den helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
29 För ryttarnas och bågskyttarnas larm
tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
ingen bor kvar i dem.
30 Vad tänker du göra, du ödelagda?
Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.
31 Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.