Jeremia 51
Svenska Folkbibeln
51 Så säger Herren: Se, jag skall uppväcka en ödeläggande ande
mot Babel och mot Leb-Kamajs[a] invånare.
2 Jag skall sända skördemän mot Babel,
och de skall rensa bort dess invånare och ödelägga landet.
Från alla sidor skall de komma emot det på olyckans dag.
3 Skyttar skall spänna sina bågar
mot dem som där spänner båge
och mot dem som där bröstar sig i sitt pansar.
Skona inte de unga männen,
förgör hela dess här!
4 Slagna män skall då falla i kaldeernas land
och genomborrade män på deras gator.
5 Ty Israel och Juda är inte änkor
övergivna av sin Gud,
av Herren Sebaot,
fastän deras land är fullt av skuld mot Israels Helige.
6 Fly ut ur Babel!
Var och en må rädda sitt liv,
så att ni inte går under genom dess missgärning.
Ty detta är för Herren en hämndens tid
då han vedergäller Babel vad det har gjort.
7 En gyllene bägare var Babel i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Av dess vin drack hednafolken,
därför blev de från vettet.
8 Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats.
Jämra er över det!
Hämta balsam för dess plåga,
kanske kan det helas.
9 "Vi har försökt att bota Babel,
men det har inte kunnat botas.
Låt oss lämna det och gå var och en till sitt land.
Ty dess straffdom räcker upp till himlen,
den når ända upp till skyarna.
10 Herren har låtit vår rättfärdighet gå fram.
Kom, låt oss berätta i Sion om Herrens, vår Guds, verk."
11 Vässa pilarna, fatta sköldarna!
Herren har uppväckt de mediska kungarnas ande,
hans avsikt är att lägga Babel i ruiner.
Det är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12 Res upp ett baner mot Babels murar!
Håll sträng bevakning,
ställ ut vakter,
lägg bakhåll!
Ty Herren har fattat sitt beslut,
och han utför vad han har talat mot Babels invånare.
13 Du som bor vid stora vatten
och är så rik på skatter,
ditt slut har nu kommit,
din girighets mått är fyllt.
14 Herren Sebaot har svurit vid sig själv:
Sannerligen, jag skall fylla dig med människor
så talrika som gräshoppor,
och de skall höja segerrop mot dig.
15 Han har skapat jorden genom sin kraft,
han har grundat världen genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
16 När han låter sin röst höras
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla människor står då som dårar, utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar,
ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
18 Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje.
När straffet kommer över dem förgås de.
19 Sådan är inte han som är Jakobs del.
Han är den som har format allt
och sin arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
20 Min hammare är du, mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag hednafolk,
med dig fördärvar jag riken,
21 med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22 med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru
23 med dig krossar jag herden och hans hjord,
med dig krossar jag bonden och hans oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24 Men nu skall jag inför era ögon vedergälla Babel och alla Kaldeens invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag skall sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, säger Herren.
27 Res upp ett baner på jorden,
blås i horn bland hednafolken,
förbered hednafolk till strid mot det,
båda upp riken mot det,
Ararats, Minnis och Askenas.
Välj ut en härförare mot det,
drag dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor.
28 Förbered hednafolk till strid mot det:
Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar
och hela det land som lyder under deras välde.
29 Då skälver jorden och bävar,
ty Herrens planer mot Babel fullbordas:
att göra Babels land till en ödemark, utan invånare.
30 Babels hjältar upphör att strida,
de sitter stilla i sina fästen.
Deras styrka har försvunnit,
de har blivit som kvinnor.
Man har tänt eld på Babels boningar,
och dess bommar är sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,
den ene budbäraren korsar den andres väg
för att meddela kungen i Babel
att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
att dammarna är uppbrända i eld
och stridsmännen står skräckslagna.
33 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Dottern Babel är som en tröskplats,
när man just har trampat till den.
Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.
34 Han har slukat mig och tillintetgjort mig,
Nebukadressar, kungen i Babel.
Han har gjort mig till ett tomt kärl,
lik en drake har han svalt mig,
han har fyllt sin buk med mina läckerheter
och drivit bort mig.
35 "Må det våld som har drabbat mig och mitt kött
komma över Babel",
säger kvinnan som bor i Sion.
"Må mitt blod komma över Kaldeens invånare",
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd.
Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,
37 och Babel skall bli en stenhög,
ett tillhåll för schakaler,
till häpnad och förakt.
Ingen skall bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
de morrar som lejonungar.
39 Men när de är som mest upptända
skall jag ordna ett gästabud för dem.
Jag skall göra dem druckna så att de jublar,
och så skall de somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna upp, säger Herren.
40 Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm,
som baggar och bockar.
41 Hur har inte Sesak blivit intaget,
det som var hela jordens berömmelse har erövrats!
Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
42 Havet steg upp över Babel,
de brusande böljorna täckte över det.
43 Så förvandlades dess städer till en ödemark,
ett torrt land och en öken,
ett land där ingen bor
och där ingen människa går fram.
44 Jag skall straffa Bel i Babel
och dra ut ur hans gap vad han har slukat.
Hednafolken skall inte mer strömma till honom,
också Babels murar skall falla.
45 Drag ut därifrån, mitt folk.
Var och en må rädda sitt liv
undan Herrens brinnande vrede.
46 Var inte försagda i era hjärtan
och frukta inte för de rykten som hörs i landet,
även om ett rykte kommer det ena året
och ett nytt rykte nästa år,
även om våld råder på jorden
och härskare står mot härskare.
47 Ty se, dagar skall komma
då jag skall straffa Babels avgudar
och då hela dess land skall stå med skam
och alla bli slagna därinne.
48 Då skall de jubla över Babel,
himmel och jord och allt som finns där,
ty norrifrån kommer härjarna över det.
säger Herren.
49 På grund av dem som i Israel har dräpts,
måste Babel falla,
så som dräpta över hela jorden
har fallit för Babels skull.
50 Ni som räddat er undan svärdet,
ge er av, stanna inte!
Kom ihåg Herren i fjärran land
och låt Jerusalem vara i era hjärtan!
51 Vi står här med skam, vi blir hånade.
Blygsel täcker vårt ansikte,
ty främlingar har trängt in i
de heliga platserna i Herrens hus.
52 Se, därför skall dagar komma, säger Herren,
då jag skall döma Babels avgudar
och i hela dess land skall slagna män jämra sig.
53 Även om Babel steg upp till himlen
och gjorde sin befästning hög och ointaglig,
så skulle ändå plundrare från mig nå dit,
säger Herren.
54 Klagorop hörs från Babel
och stor förödelse från kaldeernas land.
55 Ty Herren ödelägger Babel
och gör slut på det stora larmet därinne.
Deras vågor brusar som stora vatten,
dånet av dem ljuder högt.
56 Ty över Babel kommer en som ödelägger,
och hjältarna där tas till fånga,
deras bågar bryts sönder.
Herren är en vedergällningens Gud,
han lönar till fullo.
57 Jag skall göra dem druckna,
Babels furstar och visa,
dess ståthållare, styresmän och hjältar.
De skall somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna upp, säger Konungen.
Herren Sebaot är hans namn.
58 Så säger Herren Sebaot:
Babels breda murar skall i grund rivas ner,
och de höga portarna skall brännas upp i eld.
Så mödar sig folken för intet
och folkslagen arbetar sig trötta
för det som blir lågornas rov."
59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår.[b] Seraja var nämligen kvartermästare.
60 Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du skall säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid. 63 Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under."
Här slutar Jeremias ord.
Footnotes
- Jeremia 51:1 Leb-Kamajs är ett kryptogram för Kaldeen, dvs Babylonien.
- Jeremia 51:59 År 593 f. Kr.
Jeremia 51
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
51 Så säger Herren:
”Jag ska väcka upp
en våldsam storm mot Babylon
och mot Lev Kamajs invånare.[a]
2 Jag ska sända främlingar till Babylonien,
för att tröska det och rensa landet.
De ska komma från alla håll
på olyckans dag.
3 Bågskytten ska spänna sin båge
och brösta sig i sitt pansar.[b]
Skona inte dess unga män,
vig hela dess här åt förintelse.
4 Slagna ska de falla i kaldéernas land,
genomborrade på dess gator.
5 Israel och Juda har inte övergetts
av sin Gud, härskarornas Herre,
men deras land är fyllt med skuld
mot Israels Helige.
6 Fly från Babylonien!
Spring för livet,
så att straffet för deras synd inte drabbar er också!
För nu är tiden inne för Herrens hämnd,
han ska ge igen för vad de gjort.
7 Babylon var en guldbägare i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Folken drack dess vin
och därför blev de som galna.
8 Men plötsligt har Babylon fallit och krossats.
Gråt över det!
Hämta balsam för dess sår,
kanske kan det läkas.
9 ’Vi har försökt bota Babylon,
men hon kunde inte botas.
Lämna henne! Låt oss ge oss av
var och en till sitt land,
för domen över Babylon når upp till himlen,
den räcker ända upp till skyarna.’
10 ’Herren har skaffat rättvisa för oss.
Kom, låt oss berätta i Sion
vad Herren, vår Gud, har gjort.’
11 Vässa pilarna,
ta upp sköldarna![c]
Herren har uppviglat de mediska kungarna,
eftersom hans plan är att förgöra Babylon.
Detta är Herrens hämnd, hämnden för hans tempel.
12 Höj banéret mot Babylons murar!
Skärp bevakningen!
Sätt ut vakter,
arrangera bakhåll!
För Herren ska genomföra
vad han beslutat
och talat mot Babylons invånare.
13 Du som bor vid många vatten
och är rik på många skatter:
nu har slutet kommit för dig,
tiden är inne för dig att bli avklippt.
14 Härskarornas Herre har svurit vid sig själv:
Jag ska fylla dig med människor,
som med en svärm av gräshoppor,
och de ska höja ett segerrop mot dig.
15 Han gjorde jorden i sin makt
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
16 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp
från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
17 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
18 De är meningslösa föremål som bara blir till åtlöje.
När de granskas förintas de.
19 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam.
Härskarornas Herre är hans namn.
20 Du är min hammare och mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag folk,
med dig förintar jag riken,
21 med dig krossar jag häst och ryttare,
med dig krossar jag vagn och kusk,
22 med dig krossar jag man och kvinna,
med dig krossar jag gammal och ung,
med dig krossar jag yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag herde och hjord,
med dig krossar jag bonde och oxar,
med dig krossar jag ståthållare och styresmän.
24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare allt ont som de gjort mot Sion, säger Herren.
25 För se, jag har vänt mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren,
du hela jordens fördärvare.
Jag ska lyfta min hand mot dig,
dra ner dig från klipporna och göra dig till ett förbränt berg.
26 Från dig ska ingen ta
vare sig hörnsten eller grundsten,
för du ska läggas öde för all framtid, säger Herren.
27 Höj ett banér på jorden,
stöt i horn bland folken!
Avskilj folken till strid mot Babylon,
sammankalla rikena mot det,
Ararat, Minni och Ashkenas,
och utse en befälhavare mot det!
Skaffa fram hästar
som svärmar av gräshoppor!
28 Avskilj folken till strid mot det, Mediens kungar,
deras ståthållare och alla landets styresmän
och alla de områden som de härskar över.
29 Jorden darrar och bävar,
för allt som Herren har planerat
mot Babylonien låter han nu ske:
Att ödelägga landet Babylonien
så att ingen kan bo där.
30 Dess krigare strider inte längre.
De sitter i sina fästningar,
de har förlorat sin kraft
och blivit som kvinnor.
Man har satt eld på bostäderna
och krossat bommarna.
31 Löpare följer efter löpare
budbärare efter budbärare,
från alla håll,
med rapporter till kungen av Babylonien
att hela hans stad är intagen,
32 flodövergångarna är erövrade,
sumpmarkerna[d] brinner
och armén har gripits av panik.”
33 För så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Dotter Babylon är som en stampad tröskplats,
och snart ska tröskningen börja.”
34 ”Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har uppslukat mig
och tömt ut mig,
han har ställt undan mig som ett tomt kärl.
Han har svalt mig som ett havsodjur,
fyllt sin buk med mina läckerheter
och sedan kastat ut mig.
35 Må det våld som drabbat mig
komma över Babylon,”
säger Sions invånare,
”må mitt blod komma över Kaldéens invånare,”
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
”Jag ska vara din försvarare
och åta mig att utkräva hämnd för din räkning.
Jag ska låta Babylons hav torka ut,
dess källa sina.
37 Babylon ska bli en ruinhög,
ett tillhåll för schakaler,
en kuslig ödemark där ingen kan bo.
38 De ryter tillsammans som lejon,
morrar som lejonungar.
39 Men jag ska ordna en fest för dem
och få dem att dricka sig så fulla
att de blir medvetslösa
och aldrig mer vaknar ur sin sömn, säger Herren.
40 Jag ska leda dem till slakt,
som lamm, baggar och bockar.
41 Ack! Sheshak[e] har fallit,
det som var hela världens stolthet har erövrats.
Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken!
42 Babylon har dränkts av havet,
översvämmats av brusande vågor.
43 Dess städer har lagts öde,
och blivit ett torrt ökenland
där ingen kan bo
och som ingen ens passerar.
44 Jag straffar Bel i Babylon
och drar upp allt ur hans gap
som han har slukat.
Folken ska inte längre strömma till honom.
Också Babylons murar faller.
45 Ge er av därifrån, mitt folk!
Fly för livet,
undan Herrens flammande vrede.
46 Men grips inte av panik,
låt er inte skrämmas av rykten som hörs i landet.
För ett rykte kommer det ena året,
ett annat året därpå, rykten om våld i landet
och om härskare som står mot härskare.
47 Det ska komma en tid
när jag ska straffa Babylons avgudar.
Hela landet ska få stå med skam
och alla ligga där döda.
48 Himmel och jord och allt som finns där
ska jubla över Babylons fall,
när förgörarna anfaller norrifrån, säger Herren.
49 Babylon måste falla
för alla deras skull som dödats i Israel,
så som dödade har fallit
över hela jorden för Babylons skull.
50 Ni som lyckats undkomma svärdet,
ge er av! Stanna inte kvar!
Kom ihåg Herren i fjärran land,
tänk på Jerusalem!”
51 ”Vi är vanärade, vi blir hånade,
skam täcker våra ansikten,
för främlingar har trängt in
i de heliga platserna i Herrens hus.”
52 ”Den tiden ska komma, säger Herren,
då jag ska straffa Babylons avgudar,
och över hela landet ska de sårade klaga.
53 Även om Babylon nådde upp till himlen
och gjorde sig en hög och ointaglig befästning,
så skulle förgörarna från mig ändå nå dit, säger Herren.
54 Klagorop hörs från Babylon,
förödelsen i kaldéernas land är stor.
55 Herren förstör Babylon,
han tystar ner dess väldiga larm.
Vågorna brusar som stora vatten,
de låter sitt dån höras.
56 Förgöraren kommer mot Babylon.
Hjältarna tas till fånga,
och deras bågar krossas.
För Herren är en hämndens Gud,
han vedergäller fullt ut.
57 Jag ska låta dess furstar, visa män,
ståthållare, styresmän och soldater dricka sig så druckna
att de faller i en evig sömn för att aldrig vakna upp igen,
säger Konungen, vars namn är härskarornas Herre.”
58 Så säger härskarornas Herre:
”Babylons breda mur
ska jämnas med marken
och dess höga portar ska brännas upp.
Folken har slitit ut sig för ingenting,
deras mödor har bara blivit bränsle åt lågorna.”
59 Detta bud gav profeten Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Machseja, när Seraja gick med Sidkia, kungen i Juda, till Babylonien i dennes fjärde regeringsår. Seraja var kvartersmästare. 60 Jeremia skrev ner i en bokrulle allt det onda som skulle komma över Babylon, allt det som står skrivet om Babylon. 61 Jeremia sa till Seraja: ”När du kommer till Babylon, ska du läsa upp allt detta. 62 Du ska säga: ’Herre, du har själv sagt att du ska förgöra denna plats, så att ingen ska bo där mer, varken människa eller djur, utan den ska läggas öde för alltid.’ 63 När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64 och säga: ’Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, på grund av det onda jag ska låta komma över det.’ ”
Här slutar Jeremias budskap.
Footnotes
- 51:1 storm kan också översättas ande. Lev Kamaj är ett kryptogram för Kaldéen (Babylonien).
- 51:3 Första hälften av versen är svårtolkad p.g.a. ett litet ord i grundtexten som kan vara en negation: …inte spänna…inte brösta….
- 51:11 Grundtextens innebörd av ta upp sköldarna är osäker. Möjligen fyll kogerna.
- 51:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, ev. bålverk.
- 51:41 Se not till 25:26.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.