⁶ Jag svarade: ”Min Herre, Herre, jag kan inte tala! Jag är för ung!”

⁷ Då sa Herren till mig: ”Säg inte att du är för ung, utan gå dit jag sänder dig och tala vad jag befaller dig. ⁸ Var inte rädd för dem, för jag är med dig och ska rädda dig, säger Herren.”

⁹ Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun och sa till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. ¹⁰ Jag sätter dig över folk och riken, för att rycka upp och bryta ner, förgöra och förkasta, bygga upp och plantera.”

¹¹ Herrens ord kom till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd^[a].” ¹² Herren sa till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord tills det fullföljs.”

¹³ Herrens ord kom till mig en andra gång: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta. Den lutar hitåt norrifrån.” ¹⁴ Herren sa till mig: ”Från norr kommer olycka att dra fram över alla som bor i landet. ¹⁵ Jag ska kalla samman alla folken från rikena i norr, säger Herren.

¹⁷ Gör dig beredd! Stå upp och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, för då kommer jag att förskräcka dig inför dem. ¹⁸ I dag gör jag dig till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot Juda kungar, dess furstar och präster och folket i landet. ¹⁹ De ska anfalla dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, jag ska rädda dig.”