17 Tala till dem detta ord:

Natt och dag strömmar tårar från mina ögon,
och må de inte upphöra,
    ty jungfrun, dottern mitt folk,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett svårt och oläkligt sår.
18 Går jag ut på fälten
    ligger där män genomborrade av svärd,
och kommer jag in i staden
    möts jag av hungerns plågor.
Både profet och präst
    drar vidare mot ett land de inte känner.

Profetens förbön

19 Har du då alldeles förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
    Eller varför har du slagit oss
så att ingen kan bota oss?
    Vi väntar på välgång,
men inget gott kommer,
    på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.

Read full chapter