¹⁵ Herre, du vet detta.
    Tänk på mig, ta dig an mig,
låt hämnd drabba mina förföljare.
    Du som är långmodig,
ta inte bort mig.
    Tänk på att det är för din skull
jag får lida förakt.
¹⁶     Jag fann dina ord och åt dem.
Ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd,^[a]
    för jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
¹⁷     Jag har inte fått glädjas i goda vänners sällskap,
inte roat mig.
    Eftersom din hand legat över mig,
har jag suttit ensam,
    och din vrede har uppfyllt mig.
¹⁸ Varför måste jag ständigt lida,
    varför kan inte mitt sår läkas?
Det vill inte läka.
    Du har blivit för mig som en sinande bäck,
som vatten man inte kan lita på.

”Om du vänder om
    ska jag återupprätta dig,
och du får tjäna mig.
    Om du talar värdigt, inte ovärdigt,
ska du få vara min talesman.
    Folk ska återvända till dig,
men du får inte gå tillbaka till dem.
²⁰     Jag ska göra dig till en mur för detta folk,
till en befäst kopparmur.
    De ska anfalla dig
men inte kunna besegra dig,
    för jag är med dig
för att befria och rädda dig, säger Herren.
²¹ Jag ska rädda dig ur de ondas makt
    och befria dig ur de grymmas grepp.”