Men välsignad är den man som förtröstar på Herren,
den som har Herren till sin förtröstan.
Han är som ett träd planterat vid vatten
och som sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
    dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt.

Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
    Vem kan förstå det?

Read full chapter