19 Ty sedan jag har vänt om
    känner jag ånger,
och sedan jag har besinnat mig
    slår jag mig på höften.[a]
Jag både blygs och skäms
    då jag nu bär min ungdoms förnedring."

20 Är inte Efraim en dyrbar son för mig,
är han inte mitt älsklingsbarn?
    Ju mer jag går till rätta med honom,
desto mer tänker jag på honom.
    Därför ömmar mitt hjärta för honom.
Jag måste förbarma mig över honom,
säger Herren.

21 Sätt upp vägmärken åt dig,
    skaffa dig vägvisare!
Ge akt på vägen,
    på stigen där du vandrade.
Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
    vänd tillbaka till dessa dina städer.

Read full chapter

Footnotes

  1. Jeremia 31:19 slår jag mig på höften av sorg och smärta.