18 Din vandel och dina gärningar
    vållar dig detta.
Din ondska gör att det blir så bittert,
att plågan träffar dig ända in i hjärtat.

19 O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
    jag kan inte tiga,
ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.
20 Förödelse på förödelse ropas ut,
    hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
    på ett ögonblick mina tältdukar.

Read full chapter