Jeremia 4

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

4 ”Om du vill vända tillbaka, Israel, säger Herren,
så vänd om till mig.
    Gör dig av med dina vidriga avgudar,
ta bort dem ur min åsyn
    och sluta upp med att irra omkring.
² Du ska svära i sanning, rätt och rättfärdighet:
    ’Så sant Herren lever.’
Genom honom ska folken bli välsignade
    och lovprisa honom.”

till männen i Juda och till Jerusalem:
    ”Bryt er ny mark
och så inte bland törnen.
⁴     Omskär er för Herren,
skär bort era hjärtans förhud,
    ni Judas män och Jerusalems befolkning.
Annars bryter min vrede ut
    och brinner som en eld
för era onda gärningars skull.
    Den kan ingen släcka.

⁷ Ett lejon har kommit fram ur sitt snår,
    en folkens förgörare är på väg.
Han har gått ut ur sitt tillhåll
    för att ödelägga ditt land.
Dina städer ska läggas i ruiner,
    där ingen kan bo.
⁸ Klä er i säcktyg,
    sörj och klaga,
för Herrens flammande vrede
    har inte vänt sig från oss.

⁹ ”På den dagen, säger Herren,
    kommer kungen och furstarna att bli modlösa,
prästerna slås av skräck
    och profeterna ska stå förstummade.”

¹³ Se, som moln stiger han upp,
    och hans vagnar är som en stormvind.
Hans hästar är snabbare än örnar.
    Ve oss, vi är förlorade!
¹⁴ Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem,
    för att du ska bli räddad.
Hur länge ska dina onda tankar
    bo kvar inom dig?
¹⁵ En röst förkunnar från Dan,
    meddelar olycka från Efraims berg.
¹⁶ ”Förkunna för folken, tala om för Jerusalem:
    ’Belägrarna kommer från ett avlägset land
och höjer sina stridsrop mot Juda städer.
¹⁷     Som vakterna kring ett fält
omringar de henne.
    För hon har varit upprorisk mot mig, säger Herren.’ ”
¹⁸ ”Ditt levnadssätt och dina gärningar
    har dragit det här över dig.
Det är för din ondska
    som det bittra drabbar dig ända in i hjärtat.”

¹⁹ Mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
    Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.
²⁰     Våg efter våg av förstörelse,
hela landet ligger i ruiner.
    Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick mina tältdukar.
²¹     Hur länge måste jag se banéret
och höra ljudet av hornen?

²² ”Mitt folk är dumt,
    de känner mig inte.
De är barn utan förstånd
    och fattar ingenting.
De har vishet nog att göra det onda
    men ingen kunskap att göra det goda.”

²³ Jag såg på jorden,
    och den var öde och tom,
på himlen, och där fanns inget ljus.^[b]
24     Jag såg på bergen som skälvde
och höjderna som skakade.
²⁵     Jag såg att det inte fanns någon människa
och att himlens fåglar hade flytt.
²⁶     Jag såg att det bördiga landet var ödemark,
och dess städer låg i ruiner inför Herren,
    för hans brinnande vrede.

”Hela jorden ska bli ödelagd,
    även om jag inte ska utplåna den helt.
²⁸ Därför sörjer jorden
    och himlen där ovan mörknar.
För jag har talat och ändrar mig inte
    jag har beslutat och kommer inte att ångra mig.”
²⁹ För ryttarnas och bågskyttarnas larm
    tar alla i landet till flykten,
man gömmer sig inne i skogssnåren
    och uppe bland klipporna.
Alla städer ligger övergivna,
    ingen bor kvar i dem.

³⁰ Vad tänker du göra, du ödelagda?
    Om du än klär dig i scharlakansrött,
tar på dig guldsmycken
    och förstorar ögonen med smink,
gör du dig vacker förgäves.
    Dina älskare föraktar dig
och står efter ditt liv.

³¹ Jag hör rop som från en kvinna i födslosmärtor,
    ångestskrik som när hon ska föda sitt första barn.
Det är dotter Sions rop.
    Hon flämtar och sträcker ut sina händer:
”Ve mig, mitt liv tynar bort inför mördare!”