Jeremia 4

Svenska Folkbibeln 2015

    säger Herren,
        vänd då om till mig.
    Om du tar bort
        dina avskyvärda gudar
            från min åsyn
    ska du slippa irra runt som flykting.
^2 (A) Du ska svära i sanning,
    rätt och rättfärdighet:
        ”Så sant Herren lever”,
    och då ska hednafolken
        välsigna sig i honom
            och ha sin ära i honom.

^3 (B) Så säger Herren
        till Juda män och till Jerusalem:
    Bryt er ny mark!
        Så inte bland törnen.
^4 (C) Omskär er för Herren,
        ta bort ert hjärtas förhud,
    ni Juda män
        och Jerusalems invånare.
    Annars ska min vrede
        bryta fram som en eld
    och brinna så att ingen kan släcka,
        för era onda gärningars skull.

⁹ På den dagen, säger Herren,
    ska kungen och furstarna
        tappa modet,
    prästerna bli förfärade
        och profeterna vara bestörta.

^13 (I) Se, han stiger upp som ett moln,
    hans vagnar är som en stormvind,
        hans hästar är snabbare än örnar.
    Ve oss, vi är förlorade!
^14 (J) Tvätta bort ondskan från ditt hjärta,
        Jerusalem, så att du blir räddad!
    Hur länge ska onda tankar
        bo i ditt bröst?

^15 (K) Från Dan^[e] hörs en röst ropa,
    från Efraims berg
        en som bådar olycka.
¹⁶ Kungör för folken,
        tala om för Jerusalem:
    En belägringshär kommer
        från fjärran land
    och höjer sitt rop mot Juda städer.
^17 (L) Som väktare kring ett åkerfält
        omringar de henne,
    för hon har varit upprorisk
        mot mig, säger Herren.
^18 (M) Din väg och dina gärningar
        vållar dig detta.
    Din ondska gör att det blir så bittert,
        att plågan träffar dig
            ända in i hjärtat.

^19 (N) O, mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig av smärta
        i mitt hjärtas djup.
    Mitt hjärta klagar i mig,
        jag kan inte tiga,
    för min själ har hört
        hornstötar och stridsrop.
²⁰ Katastrof på katastrof ropas ut,
        hela landet läggs öde.
    Plötsligt blir mina tält förstörda,
        på ett ögonblick mina tältdukar.

²¹ Hur länge ska jag se stridsbaneret
        och höra hornstötarna?
^22 (O) Mitt folk är dåraktigt,
        de känner mig inte.
    De är oförnuftiga barn
        och förstår ingenting.
    De är skickliga på att göra ont,
        men de förstår inte att göra gott.

^23 (P) Jag såg på jorden,
        och den var öde och tom,
    upp mot himlen,
        och där fanns inget ljus.
^24 (Q) Jag såg på bergen, och de bävade
        och alla höjder vacklade.
^25 (R) Jag såg mig om,
    och där fanns ingen människa,
        himlens alla fåglar hade flytt.
²⁶ Jag såg mig om,
    och det bördiga landet
        var en öken,
    alla dess städer var ödelagda
        inför Herrens ansikte,
            för hans brinnande vrede.

^27 (S) För så säger Herren:
        Hela landet ska bli en ödemark,
    men jag ska inte göra slut
        på det helt.
²⁸ Därför sörjer jorden
        och himlen ovanför mörknar,
    för vad jag har talat och beslutat
        ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
²⁹ För larmet av ryttare och bågskyttar
        flyr hela staden.
    Man ger sig in i skogssnåren
        och upp bland klipporna.
    Alla städer är övergivna,
        ingen människa bor i dem mer.

^30 (T) Du ödelagda, vad vill du göra?
    Även om du klär dig i scharlakan
        och smyckar dig^[f]
            med smycken av guld,
    om du förstorar dina ögon
            med smink,
    så gör du dig vacker förgäves.
        Dina älskare föraktar dig,
            de vill ta ditt liv.
^31 (U) För jag hör rop
        som från en födande kvinna,
    ångestrop
        som från en förstföderska.
    Det är dottern Sions röst.
        Hon flämtar,
            hon räcker ut sina händer:
    ”O, ve mig!
        Mitt liv tynar bort
            inför mördare.”