Jeremia 6

Svenska Folkbibeln 2015

        ni Benjamins barn!
    Blås i hornet i Tekoa^[a],
        res ett högt baner
            i Bet-Hakkerem^[b],
    för en olycka hotar från norr
        med stor förödelse.
² Jag ska ödelägga dotter Sion,
        den vackra och bortskämda.
^3 (B) Herdar ska komma över henne
        med sina hjordar.
    De ska slå upp sina tält
        runt omkring henne
    och var och en ska beta av
        sitt stycke.
⁴ Rusta er till strid mot henne!
    ”Kom, låt oss dra upp
        vid middagstid!
    Men ve oss, dagen går mot sitt slut
        och kvällens skuggor förlängs.
⁵ Kom, låt oss dra upp om natten
        och förstöra hennes palats.”

^6 (C) För så säger Herren Sebaot:
    Fäll träd och bygg vallar^[c]
        mot Jerusalem!
    Här är staden som ska straffas.
        Den är full av förtryck.
^7 (D) Som en källa flödar av vatten,
        så flödar den av sin ondska.
    Man hör om våld och förödelse där,
        sår och slag är ständigt
            inför mina ögon.
⁸ Ta varning, Jerusalem,
    så att jag inte vänder mig
        ifrån dig
    och gör dig till en ödemark,
        ett land där ingen bor.

^9 (E) Så säger Herren Sebaot:
    Man ska bärga en efterskörd
        från dem som är kvar av Israel,
            som från en vinstock.
    Räck ut din hand på nytt,
        som när man plockar druvor
            från rankorna.
^10 (F) Till vem ska jag tala
    och för vem ska jag vittna
        så att de hör?
    Deras öron är stängda^[d]
        så att de inte kan höra.
    Herrens ord föraktas bland dem,
        de vill inte veta av det.

^11 (G) Därför är jag fylld av Herrens vrede,
        jag orkar inte hålla tillbaka den.
    Ös ut den över barnen på gatan
        och över de unga där de samlas.
    Både man och kvinna ska drabbas,
        också den gamle
    och den som fyllt sina dagars mått.
^12 (H) Främlingar ska ta över deras hus,
        deras åkrar och hustrur,
    för jag ska räcka ut min hand
        mot dem som bor i landet,
            säger Herren.

^13 (I) Hög som låg,
        alla söker de oärlig vinst.
    Både profet och präst,
        alla handlar de lögnaktigt.
^14 (J) De tar det lätt med att bota
        mitt folks skada
    och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
        Men allt är inte väl.
¹⁵ De ska stå där med skam,
        för de har gjort avskyvärda saker.
    Ändå känner de ingen skam
        och förstår inte att blygas.
    Därför ska de falla
        bland dem som faller.
    När tiden kommer
        och jag straffar dem
    ska de komma på fall,
        säger Herren.

^16 (K) Så säger Herren:
    Ställ er vid vägarna och spana,
        fråga efter de urgamla stigarna.
    Fråga efter den goda vägen
        och vandra på den,
    så ska ni finna ro för era själar^[e].
        Men de svarade:
            ”Vi vill inte vandra på den.”
^17 (L) När jag satte väktare
        över er och sade:
    ”Lyssna till basunens ljud”,
        svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”

¹⁸ Hör därför, ni hednafolk,
    och lägg märke till, du församling,
        vad som sker bland dem.
^19 (M) Hör du jord: Se, jag ska låta
    olycka drabba detta folk,
        frukten av deras tankar,
    eftersom de inte har lyssnat
        på mina ord
    utan förkastat min lag.

^20 (N) Vad bryr jag mig om
        rökelse^[f] från Saba
    eller finaste kalmus^[g]
        från fjärran land?
    Era brännoffer har jag inte behag till
        och era slaktoffer
            tycker jag inte om.
²¹ Därför säger Herren så:
    Se, jag ska lägga stötestenar
        framför detta folk,
    och på dem ska fäder och söner
        snubbla tillsammans,
    grannar och vänner förgås.

^22 (O) Så säger Herren:
    Se, ett folk kommer
        från landet i norr,
    ett stort hednafolk reser sig
        vid jordens yttersta ände.
²³ De bär båge och lans^[h],
        de är grymma och skoningslösa.
    Deras röst är som havets dån,
        och på sina hästar rider de fram,
    rustade som kämpar till strid
        mot dig, dotter Sion.
^24 (P) Vi har hört ryktet om dem.
    Våra händer sjunker ner,
        ängslan griper oss,
    ångest som hos en barnaföderska.
²⁵ Gå inte ut på fältet
        och vandra inte på vägen,
    för fiendens svärd är där
        med skräck från alla sidor.
^26 (Q) Du, mitt folk, min dotter,
        klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,
    sjung sorgesång
            som efter ende sonen
        och håll bitter dödsklagan.
    Plötsligt drabbar oss fördärvaren.

^27 (R) Jag har satt dig att pröva mitt folk
        och gjort dig till en fast borg,
    för att du ska lära känna
        och pröva deras väg.
^28 (S) Alla är de förhärdade rebeller
        som går med förtal,
    de är som koppar och järn,
        allihop är fördärvare.
²⁹ Blåsbälgen pustar,
        men ur elden kommer bara bly.
    Mer rening är meningslös,
        de onda rensas inte ut.
^30 (T) ”Förkastat silver” kallar man dem,
        för Herren har förkastat dem.