9 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
    och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
    över de fallna bland mitt folk.

¹⁹ Ve mig för min skada!
    Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
    ”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”

’Din skada är obotlig,
    ditt sår är oläkligt.

² Hon gråter bittert i natten,
    hennes kinder blir våta av tårar.
Bland alla vänner som älskade henne
    finns nu ingen som tröstar henne.
Alla har svikit henne
    och blivit hennes fiender.

¹⁶ Därför gråter jag,
    tårarna strömmar från mina ögon.
Långt borta från mig är den som kunde trösta
    och ge mig ny livslust.
Mina barn är utblottade,
    för min fiende har tagit över.”

¹⁸ Ropa högt till Herren,
    klaga, dotter Sion,^[a]
låt dina tårar rinna som en flod,
    dag och natt.
Unna dig ingen ro,
    låt inte dina ögon vila.