Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad,
det skall bli en ruinhög.
² Aroers städer blir övergivna.
    De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där,
utan att någon skrämmer dem.
³ Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till,
inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram.
Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet,
säger Herren Sebaot.
⁴ När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna
och hans feta kropp magra.
⁵ Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd
och med sin arm skördar axen.
    Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.
⁶ Bara en efterskörd lämnas kvar,
    som när man skakar ett olivträd,
två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen,
fyra eller fem på trädets kvistar, säger Herren, Israels Gud.

⁷ På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare,
deras ögon skall se på Israels Helige.
⁸ Människorna skall inte vända sin blick till de altaren
som deras händer har gjort.
    På sina fingrars verk skall de inte se,
inte på aserorna eller på solstoderna.
⁹ På den dagen skall deras befästa städer
vara som övergivna fästen
    i skogen och på bergstopparna,
som övergavs när Israels barn drog in.
Allt skall bli ödelagt.
¹⁰ Ty du hade glömt din frälsnings Gud,
du kom inte ihåg din styrkas klippa.
    Därför planterade du ljuvliga planteringar
och satte främmande skott i dem.
¹¹ Den dag du planterade dem inhägnade du dem,
och tidigt kom dina plantor att blomma,
men skörden uteblev på skördedagen,
då plågan blev mycket svår.

¹² Hör larmet av många folk,
    det brusar som havet brusar.
Det dånar av folkslag,
    det dånar som väldiga vatten dånar.
¹³ Folkslag dånar,
    som stora vatten dånar.
Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran.
De jagas som agnar för vinden på bergen,
som virvlande löv för stormen.
¹⁴ När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse,
och innan morgonen gryr är de borta.
Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.