Add parallel Print Page Options

Guds dom över landet

24 Se! Herren ödelägger jorden och förstör allt. Han skingrar dess bebyggare över hela jorden.

Präster och vanligt folk, tjänare och herrar, slavflickor och husmödrar, köpare och säljare, långivare och låntagare, ingen ska komma undan.

Jorden kommer att bli fullkomligt tom och utplundrad. Herren har talat.

4-5 Jorden får lida för folkets synder. Den orkar inte längre. Säden vissnar bort och molnen ger inget regn. Allt drabbas av sönderfall. Folket har förvrängt Guds lagar och brutit hans eviga förbund.

Därför vilar Guds förbannelse över världen. Jordens inbyggare måste ta sitt straff. Endast några ska överleva.

All glädje i livet försvinner. Ingen förnyelse äger rum och inget av det gamla består. De som ska sprida glädje suckar och klagar.

Det hörs inte längre några glada melodier från harpor och pukor. Det är slut på den lyckliga tiden.

Man dricker inte vin och sjunger längre, och de starka dryckerna ger en bitter eftersmak.

10 Den ödelagda staden är övergiven. Varje port är låst och reglad.

11 Folk skockar sig på gatorna och ropar efter vin. Glädjen är borta och allt är tristess.

12 Staden har lämnats i ruiner, och stadsportarna är sönderslagna.

13 Så ska det vara bland folken över hela jorden, som när ett olivträd är avplockat och en sädesåker är renplockad.

14 Men det fåtal som finns kvar ska ropa och sjunga av glädje. De som bor i väster ska prisa Guds majestät,

15-16 och de som bor i öster ska svara med lovsång. Hör hur de sjunger till Herrens ära från jordens alla hörn! De prisar den Rättfärdige!Men mitt hjärta är tyngt av sorg, för fortfarande finns det ondska och förräderi överallt.

17 Förtryck och fångenskap är fortfarande er lott, ni alla jordens människor!

18 När ni flyr i ångest kommer ni att falla i en grop, och när ni klättrar ut ur gropen fastnar ni i en fälla. Himlen håller inget tillbaka, och hela världen ska darra av förskräckelse.

19 Jorden skakar och rämnar. Allt kommer att vara förlorat.

20 Världen ska ragla som en drucken och svaja som en hydda i storm. Den ska falla och inte resa sig igen, för dess synd är stor.

21 På den dagen ska Herren straffa de fallna änglarna i himlen och jordens kungar.

22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och dömas.

23 Sedan ska härskarornas Herre bestiga sin tron på Sion och i härlighet regera i Jerusalem, inför alla de äldste bland hans folk. Det kommer att råda en sådan härlighet att solen och månen förbleknar.

Guds dom över jorden

24 Se! Herren ödelägger jorden
    och förstör den.
Han härjar dess yta
    och skingrar dess inbyggare.
Då går det prästen som folket,
    herren som tjänaren,
    husmodern som slavflickan,
    köparen som säljaren,
    långivaren som låntagaren,
    borgenären som den skuldsatte.
Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.

Jorden sörjer och vissnar,
    världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
    Jorden har blivit oren
under sina invånare.
    De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
    och brutit det eviga förbundet.
Därför förtär en förbannelse jorden,
    och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
    och endast några blir kvar.
Vinet sörjer,
    vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
    Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
    och den glada lyran har tystnat.
Man dricker inte vin och sjunger längre,
    och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven.
    Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11     Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
    All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12     Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13     Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
    och som en efterskörd av vinbärgningen.

14 De ropar av glädje
    och jublar i väster
över Herrens majestät.
15     Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16     Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”

Men jag sa:

”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
    Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17     Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18     Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
    och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.

Himlens dammluckor öppnas,
    och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister och rämnar.
    Den slits itu,
den skakar och skälver.
20     Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
    Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.

21 På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23 Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.

24 Se, HERREN ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare.

Och det går prästen såsom folket, husbonden såsom tjänaren, husfrun såsom tjänarinnan, säljaren såsom köparen, låntagaren såsom långivaren, gäldenären såsom borgenären.

Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.

Jorden sörjer och tvinar bort, jordkretsen försmäktar och tvinar bort, vad högt är bland jordens folk försmäktar.

Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet.

Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt; därför förtäras jordens inbyggare av hetta, så att ej många människor finnas kvar.

Vinmusten sörjer, vinträdet försmäktar; de som voro så hjärteglada sucka nu alla.

Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.

Vin dricker man icke mer under sång, rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.

10 Nedbruten ligger den öde staden; vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.

11 Därute höres klagorop över vinet; all glädje är såsom en nedgången sol, all jordens fröjd har flyktat.

12 Ödeläggelse allenast är kvar i staden, och porten är slagen i spillror.

13 Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan vinbärgningen är slut.

14 Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS höghet ljuda borta i väster:

15 »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn.»

16 Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig! Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.

17 Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.

18 Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar bäva.

19 Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;

20 jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.

21 På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och jordens konungar nere på jorden.

22 Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når dem hemsökelsen.

23 Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste skola skåda härlighet.