Add parallel Print Page Options

Herren är en domare

33 Ve dig som förstör
    men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
    När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
    och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.

Var nådig mot oss, Herre,
    för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
    och vår räddning i nödens tid.
Folken flyr för din rösts väldiga dån,
    de skingras inför ditt majestät.
Som gräshoppor plundrar de er,
    som en gräshoppssvärm anfaller de.

Upphöjd är Herren som bor i höjden.
    Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
    en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.

Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
    fredens budbärare gråter bittert.
Vägarna ligger öde,
    ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
    vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
    Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
    Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.

10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
    och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
    och föder strå.
Er andedräkt är en eld
    som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
    likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”

13 Hör vad jag har gjort,
    ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
    lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
    bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
    vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
    och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
    och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
    och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
    klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
    och inte behöva sakna vatten.

17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
    och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
    gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
    Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19     Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
    obegripligt språk.

20 Se på Sion, våra högtiders stad!
    Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
    ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
    och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
    i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
    men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22     För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
    och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.

23 Dina tåg hänger slaka
    och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
    Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24     Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
    Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.

Footnotes

  1. 33:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 33:8 Enligt Jesajarullen bland Dödahavsrullarna (f.ö. städer).
  3. 33:23 Eller: seglet är inte spänt.

33 Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.

HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.

För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.

Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.

HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.

Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.

Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.

Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.

Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.

10 Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.

11 Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.

12 Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.

13 Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.

14 Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?»

15 Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,

16 han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.

17 Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.

18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?»

19 Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.

20 Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder.

21 Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.

22 Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss.

23 Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte.

24 Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.