Jesaja 33
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren är en domare
33 Ve dig som förstör
men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.
2 Var nådig mot oss, Herre,
för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
och vår räddning i nödens tid.
3 Folken flyr för din rösts väldiga dån,
de skingras inför ditt majestät.
4 Som gräshoppor plundrar de er,
som en gräshoppssvärm anfaller de.
5 Upphöjd är Herren som bor i höjden.
Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.
7 Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
fredens budbärare gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde,
ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
9 Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.
10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
och föder strå.
Er andedräkt är en eld
som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”
13 Hör vad jag har gjort,
ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
och inte behöva sakna vatten.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19 Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
obegripligt språk.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22 För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.
23 Dina tåg hänger slaka
och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Jesaja 33
Svenska 1917
33 Ve dig, du fördärvare, som själv har gått fri ifrån fördärvet! Ve dig, du härjare, som själv har undgått förhärjning! När du har fyllt ditt mått att fördärva, drabbas du själv av fördärvet; när du har fullbordat till härjande drabbas du själv av förhärjning.
2 HERRE, var oss nådig, dig förbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var vår frälsning i nödens tid.
3 För ditt väldiga dån fly folken bort; när du reser dig upp, förskingras folkslagen.
4 Och man får skövla och taga byte efter eder, såsom gräsmaskar skövla; såsom gräshoppor störta fram, så störtar man över det.
5 HERREN är hög, ty han bor i höjden; han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Ja, trygga tider skola komma för dig! Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.
7 Hör, deras hjältar klaga därute, fredsbudbärarna gråta bitterligen.
8 Vägarna äro öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han aktar städer ringa, människor räknar han för intet.
9 Landet ligger sörjande och försmäktar, Libanon blyges och står förvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar fälla sina löv.
10 Men nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upphäva mig.
11 Med halm gån I havande, och strå föden I; edert raseri är en eld, som skall förtära eder själva.
12 Folken skola förbrännas och bliva till aska, ja, likna avhugget törne, som brinner upp i eld.
13 Så hören nu, I som fjärran ärer, vad jag har gjort; förnimmen min makt, I som nära ären.
14 Syndarna i Sion bliva förskräckta, bävan griper de gudlösa. »Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld, vem av oss kan bo vid en evig glöd?»
15 Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, den som tillstoppar sina öron för att icke höra om blodsgärningar och tillsluter sina ögon för att icke se, vad ont är,
16 han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.
17 Ja, dina ögon skola skåda en konung i hans härlighet, de skola blicka ut över ett vidsträckt land.
18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: »Var är nu skatteräknaren, var är nu skattevägaren, var är den som räknade tornen?»
19 Du slipper då att se det fräcka folket, folket, vars obegripliga språk man ej kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.
20 Men skåda på Sion, våra högtiders stad, låt dina ögon betrakta Jerusalem: det är en säker boning, ett tält, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister sönder.
21 Ja, vi hava där HERREN, den väldige; han är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver.
22 Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår härskare, HERREN är vår konung, han frälsar oss.
23 Dina tåg hänga slappa, de hålla ej masten stadig, ej seglet spänt. Men då skall rövat gods utskiftas i myckenhet, ja, också de lama skola då taga byte.
24 Och ingen av invånarna skall säga: »Jag är svag», ty folket, som där bor, har fått sin missgärning förlåten.
Jesaja 33
Svenska Folkbibeln
Assyriens fall och Sions räddning
33 Ve dig, du ödeläggare,[a] som själv har gått fri från ödeläggelse.
Ve dig, du plundrare,
som själv har undgått att bli plundrad.
När du har slutat att ödelägga,
skall du själv ödeläggas.
När du har upphört att plundra,
skall du själv plundras.
2 Herre, var oss nådig, vi väntar på dig.
Bli du vår[b] arm var morgon,
vår frälsning i nödens tid.
3 För det väldiga dånet flyr folken,
inför ditt majestät skingras folkslagen.
4 Man skall förse sig med byte från er,
som när gräsmaskar förser sig.
Så som gräshoppor störtar fram
kastar han sig över det.
5 Upphöjd är Herren, ty han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han skall vara din framtids säkra grund,
rik på frälsning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan skall vara Sions skatt.
7 Hör, deras hjältar klagar därute,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna.
Han bryter förbund, han föraktar städer,[c]
han tar ingen hänsyn till människor.
9 Landet sörjer och försmäktar,
Libanon blygs och tynar bort,
Saron har blivit lik en ödemark,
Basans och Karmels skogar fäller sina löv.
10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,
nu vill jag resa mig upp,
nu vill jag visa min höghet.
11 Med halm går ni havande, och ni föder strå.
Er ande är en eld som kommer att förtära er.
12 Folken skall förbrännas till kalk,
likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.
13 Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort.
Ni som är nära, lär känna min makt.
14 Syndarna i Sion blir förskräckta,
bävan griper de gudlösa.
"Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld?
Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"
15 Den som vandrar i rättfärdighet
och talar vad rätt är,
den som föraktar det som vinns genom förtryck
och som avhåller sina händer från att ta mutor,
den som stoppar till sina öron
för att inte höra om blodsgärningar
och sluter sina ögon för att inte se det onda,
16 han skall bo på höjderna,
klippfästen skall vara hans värn.
Sitt bröd skall han få,
vatten skall aldrig fattas honom.
17 En kung i sin skönhet skall dina ögon se,
de skall blicka ut över ett vidsträckt land.
18 Då skall ditt hjärta tänka tillbaka
på förskräckelsens tid:
"Var är nu skrivarna,
var är skatteindrivarna,
var är de som räknade tornen?"
19 Du slipper då se det vildsinta folket,
folket med obegripligt språk
som ingen kunde förstå,
vars stammande tungomål
ingen kunde tyda.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Dina ögon skall skåda Jerusalem,
en säker boning,
ett tält som inte flyttas bort.
Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp,
och av dess tältlinor skall ingen enda brista.
21 Ty där skall Herren vara i sitt majestät.
Han skall vara för oss
som floder och breda strömmar.
Inget skepp med åror skall där gå fram,
inget mäktigt skepp färdas däröver.
22 Ty Herren är vår domare.
Herren är vår lagstiftare.
Herren är vår konung.
Han är den som frälsar oss.
23 Dina tåg hänger slaka,
de håller inte masten stadig,
seglet är inte spänt.
Då skall mycket rövat gods utskiftas,
även de lama skall då ta byte.
24 Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är sjuk."
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Footnotes
- Jesaja 33:1 ödeläggare Här avses en av assyrerkungarna, sannolikt Sanherib (705-681 f. Kr.).
- Jesaja 33:2 vår Andra handskrifter: "deras".
- Jesaja 33:8 städer Jesajarullen i Qumran: "vittnen".
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln