Add parallel Print Page Options

De räddades framtid

Den dagen ska rotskottet från Herren bli till prydnad och ära och landets frukt till stolthet och härlighet för dem som räddats i Israel.

Read full chapter

Som en späd planta växte han upp inför honom,
    som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
    som drog våra blickar till sig,
    inget utseende som tilltalade oss.

Read full chapter

Den tid kommer, säger Herren,
    när jag ska låta ett rättfärdigt skott
växa upp åt David.
    Han ska bli en kung
som regerar med vishet
    och utövar rättvisa och rättfärdighet i landet.

Read full chapter

15 På den tiden och den dagen
    ska jag låta ett rättfärdigt skott växa upp åt David.
    Han ska göra det som är rätt och rättfärdigt i landet.

Read full chapter

Israel ska byggas upp igen

11 Den dagen ska jag åter bygga upp
    Davids fallna hydda,[a]
mura igen dess sprickor,
    resa upp det som ligger i ruiner
    och bygga upp den som i gångna tider,

Read full chapter

Footnotes

  1. 9:11 Eller: fallna tält.

Lyssna, Josua, du överstepräst, och dina närmaste, som sitter inför dig, för dessa män är ett förebud: Jag ska låta min tjänare, Skottet[a], komma.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:8 Eller Telningen. Jfr t.ex. Jer 23:5.

12 Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet[a]. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. 13 Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ 14 Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen[b], Sefanjas son. 15 Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:12 Skottet och spira/gro kommer från samma rot i hebreiskan. Se även not till 3:8.
  2. 6:14 Namnen här bör jämföras med v. 10, varav Heldaj (Helem i den masoretiska texten) är taget enligt ett rättelseförslag. Hen, eller Josia, enligt samma rättelseförslag, jfr v. 10, tolkas i Septuaginta som nåd, som i så fall riktades till Sefanjas son.

22 Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom vittnade Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son en man efter mitt hjärta. Han kommer att göra min vilja.’[a] 23 Från hans ättlingar har Gud kallat en räddare för Israel, Jesus.

24 Men innan Jesus trädde fram, förkunnade Johannes omvändelse och dop för hela Israels folk. 25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut, sa han: ’Jag är inte den som ni tror att jag är. Han kommer efter mig och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.’[b]

26 Lyssa nu, mina syskon, ni ättlingar till Abraham och alla andra här som fruktar Gud! Budskapet om denna räddning har sänts till er. 27 Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De dömde honom och fullbordade så vad som förutsagts genom profeterna som läses varje sabbat. 28 Trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom. 29 Och när de hade slutfört allt det som står skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

30 Men Gud uppväckte honom från de döda 31 och Jesus visade sig sedan under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu vittnar om det för Israels folk.

32 Vi förkunnar evangeliet, löftet till förfäderna 33 som Gud har fullföljt för oss genom att uppväcka Jesus från de döda, så som det står i den andra psalmen:

’Du är min Son. Idag har jag blivit din Far.’[c]

34 För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden:

’Jag ska ge er den trofasta nåd som jag gav David.’[d]

35 Och på ett annat ställe säger han:

’Du ska inte låta din Helige förmultna.’[e]

36 David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade. 37 Men den som Gud uppväckte från de döda förmultnade inte.

38 Mina syskon, jag vill att ni ska veta att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Var och en som tror blir genom honom rättfärdig och fri från allt det som ni inte kunde bli fria från genom Moses lag. 40 Se därför upp så att ni inte drabbas av det som sagts genom profeterna:

41 ’Se, ni föraktare.
    Låt er förvånas och förgås.
Jag ska utföra en gärning under er tid,
    något som ni inte kommer att tro
när man berättar det för er.[f]’ ”

42 När Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bad folket dem att komma tillbaka nästa sabbat så att de kunde höra mer. 43 När man bröt upp efter samlingen, passade många judar och gudfruktiga proselyter också på att göra sällskap med Paulus och Barnabas som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

Paulus sprider budskapet om Jesus till andra än judarna

44 På sabbaten en vecka senare kom nästan hela staden för att höra budskapet från Herren. 45 Men när judarna såg allt folket, blev de avundsjuka och började förlöjliga det Paulus sa.

46 Men Paulus och Barnabas svarade dem utan att tveka: ”Ni skulle vara de första som fick höra Guds ord förkunnas, men eftersom ni avvisar det och gör er själva ovärdiga det eviga livet, så vänder vi oss nu till andra folk. 47 Det är också vad Herren har befallt oss:

’Jag har gjort dig till ett ljus för alla folk,
    för att du ska vara till räddning för hela jorden.[g]’ ”

48 När de som var från andra folk hörde detta, blev de mycket glada och prisade Herrens ord och alla som var utsedda till evigt liv började tro. 49 Sedan spreds budskapet om Herren i hela området.

50 Men judarna hetsade upp de högt uppsatta gudfruktiga kvinnorna och de ledande männen i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. 51 Båda två skakade då dammet av sina fötter[h] och fortsatte till Ikonion. 52 Och lärjungarna fylldes av glädje och helig Ande.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:22 Se 1 Sam 13:14. Citatets senare del skiljer sig något från texten i 1 Samuelsboken.
  2. 13:25 Detta var en slavs uppgift.
  3. 13:32,33 Ordagrant: jag har fött dig. Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son. Se Ps 2:7.
  4. 13:34 Se Jes 55:3.
  5. 13:35 Se Ps 16:10.
  6. 13:41 Se Hab 1:5, enligt Septuaginta.
  7. 13:47 Se Jes 49:6.
  8. 13:51 Att ”skaka dammet av fötterna” var ett sätt att visa att invånarna själva fick ta ansvar för vad de gjort.

12 Jesaja säger också:

”Han som är av Jishajs rot[a] ska komma,
    och han ska resa sig för att härska över alla folk.
De ska hoppas på honom.”[b]

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:12 Dvs. ättlingen till Jishaj, kung Davids far.
  2. 15:12 Se Jes 11:10.