Jesaja 57
Svenska 1917
57 Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
2 och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.
3 Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
4 Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,
5 I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.
6 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?
7 På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.
9 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket.
10 Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.
11 För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?
12 Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.
13 När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.
14 Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»
15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.
18 Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.
19 Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.
20 Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.
21 De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.
Jesaja 57
Svenska Folkbibeln
Israels trolöshet och avgudadyrkan
57 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.
2 Han går in i friden.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
3 Men ni, träd fram här,
ni söner till teckentyderskor,
ni barn till äktenskapsbrytare och horor.
4 Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan?
Är ni inte överträdelsens barn,
lögnens avkomma,
5 ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna,
ni som slaktar era barn i dalarna
och i bergsklyftornas djup.
6 Ravinens glatta stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer.
Skulle jag låta mig nöja med sådant?
7 Du ordnade din bädd på höga och stora berg.
Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med några av dem
som du älskade att gå i säng med.
Du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen med olja
och smorde dig med en mängd väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Även om du blev trött av din långa färd,
sade du inte: "Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.
11 För vem var du rädd och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid,
fruktar du mig inte?
12 Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet
och med dina verk;
de skall inte hjälpa dig.
13 När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig.
En vind skall ta dem alla med sig,
en fläkt skall föra dem bort.
Men den som tar sin tillflykt till mig
skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.
14 Man skall säga:
"Bana väg, bana och bered väg!
Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!"
15 Ty så säger den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Jag skall inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
ty då skulle deras ande försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd var jag vred.
Jag slog honom och dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom och leda honom
och ge honom och hans sörjande tröst.
19 Jag vill skapa lovsång på deras läppar,
fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära,
säger Herren. Jag skall bota honom.
20 Men de ogudaktiga är som ett upprört hav,
ett som inte kan vara stilla,
ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.
21 Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.[a]
Footnotes
- Jesaja 57:21 Jesaja 40-66 består av tre lika stora delar: Kap 40-48, 49-57 och 58-66. De två första delarna slutar på samma sätt, se 48:22 och 57:21. Varje del har en mittpunkt. Kap 49-57 består av 49-51, 52-54 och 55-57. Mittpunkten 52-54 har i sin tur en mittpunkt, 52:13-53:12, som består av fem lika stora delar med mittpunkten 53:4-6, vilket är centrum för hela 40-66.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln