Add parallel Print Page Options

Den gudfruktige ska vila i frid

57 De rättfärdiga går under, de gudfruktiga dör tidigt och ingen tycks undra varför. Ingen tycks förstå att de när de dött besparas en massa olycka,

för de gudfruktiga som dör ska vila i frid.

Men kom hit alla ni som är söner till häxor och barn till äktenskapsbrytare och prostituerade!

Vem är det ni gör er lustiga över genom att räcka ut tungan och göra grimaser?

Ni är barn till syndare och lögnare! Ni tillber era avgudar med sådan iver i skuggan under vart och vartannat träd, och ni bär fram era egna barn som människooffer nere i dalarnas bergsklyftor.

Era gudar är stenar i dalarna. Ni tillber dem, och de kommer också att bli ert arv, inte jag! Skulle detta göra mig glad?

7-8 Nej, ni har begått äktenskapsbrott uppe på bergen, där ni tillber avgudabilder. Ni har övergett mig. Bakom stängda dörrar sätter ni upp dessa avskyvärda bilder och tillber dem. Det är otrohet, för ni ger er kärlek till avgudar i stället för till mig.

Ni har gett väldoftande parfymer och underbar rökelse som gåva åt Molok. Ni har rest långt bort, ända till dödsriket, för att få tag i nya gudar att älska.

10 Ni gav inte upp, trots att ni blev trötta av allt ert sökande. Nej, ni fattade nytt mod och fortsatte.

11 Varför var ni mera rädda för dem än för mig? Hur kom det sig att ni inte för ett ögonblick tänkte på mig? Är det för att jag varit alltför mild, som ni inte har respekt för mig?

12 Så kommer ni med er 'rättfärdighet' och era 'goda gärningar'! I detta finns inget som kan rädda er.

13 Låt oss se om alla dessa avgudar kan hjälpa er när ni ropar till dem! De är ju så svaga att vinden kan blåsa bort dem! De kan falla omkull bara man andas på dem. Men den som tror på mig ska få ärva landet och bo på mitt heliga berg.

14 En order ska utgå: Bygg en väg! Röj undan klippblock och stenar! Ta bort alla hinder i mitt folks väg när det kommer tillbaka från sin landsflykt.

15 Den höge och upphöjde som är evig, den Helige, säger: Jag bor på en hög och helig plats, men jag bor också hos dem som har förkrossade och ödmjuka sinnen. Jag förnyar de ödmjuka och ger nytt mod åt dem som har ångerfyllda hjärtan,

16 för jag ska inte strida mot er för evigt och inte heller alltid visa min vrede. Om jag gjorde det, skulle hela mänskligheten förgås, alla skulle tappa andan av förskräckelse!

17 Jag var vred och straffade dessa giriga människor, men de fortsatte att synda och gjorde allt ont som de längtade efter djupt i sitt inre.

18 Jag har sett vad de har gjort, men jag ska ändå hela dem! Jag ska leda och trösta dem och hjälpa dem när de sörjer och bekänner sina synder.

19 Frid låter jag komma över dem, både nära och fjärran. Jag ska hela dem alla!

20 Men de som fortfarande förkastar mig är som ett upprört hav, aldrig stilla och alltid i färd med att kasta upp dy och smuts på land.

21 För sådana finns ingen frid.

57 Den rättfärdige går under,
    men ingen bryr sig om det,
den fromme rycks bort,
    och ingen förstår
att den rättfärdige tas bort
    för att skonas undan ondskan
och få frid.
    De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.

”Men kom hit, ni som är barn till häxor
    och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
Vem är det ni gör er lustiga över?
    Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
    Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
    Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
    och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
    Bland ravinens stenar[a] hör du hemma,
där har du din plats.
    Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
    Skulle jag acceptera detta?
Högt uppe på ett berg
    har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
    Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
    Du har övergett mig,
klätt av dig,
    gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
    Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
    och sett deras nakenhet.
Du har gått till Melek[b] med olja
    och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
    ända ner till dödsriket.
10 Du har blivit trött av allt slit
    men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.

11 Vem är du rädd för, vem fruktar du,
    eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
    inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
    som du inte fruktar mig?
12 Nu ska jag visa
    att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
13 När du ropar,
    låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
    de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
    ska få ärva landet
    och ta mitt heliga berg i besittning.”

14 En order ska utgå:

”Bygg, bygg en väg!
    Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”
15 Så säger den höge och upphöjde,
    han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:
”Jag bor på en hög och helig plats,
    men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.
Jag upprättar de ödmjuka
    och ger ny kraft åt de modlösa.
16 Jag ska inte för evigt anklaga
    och inte alltid vredgas,
för då skulle livsanden förgås,
    anden hos alla levande varelser som jag har skapat.
17 Jag blev vred över deras syndiga girighet,
    jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de vände sig bort
    och fortsatte att gå sina egna vägar.
18 Jag har sett vad de hållit på med,
    men jag ska bota dem,
    leda dem och ge dem tröst.
19 Jag ska skapa lovsång på deras läppar,
    frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.
    Jag ska bota dem.
20 Men de gudlösa är som ett upprört hav,
    de blir aldrig stilla,
    och dess vågor rör upp dy och slam.
21 För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.

Footnotes

  1. 57:6 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 57:9 Kan även översättas som kung, men mer troligt är att det är en kanaaneisk gud, Molok, som åsyftas.