64 O, att du lät himlen rämna och kom hit ner,
så att bergen skakade inför dig,
² som när eld antänder ris
    och elden får vattnet att sjuda,
så att ditt namn blir känt för dina ovänner
och hednafolken darrar för dig.
³ När du gjorde fruktansvärda gärningar,
som vi inte kunde vänta oss,
    då steg du ner
och bergen skälvde inför dig.
⁴ Aldrig någonsin har man hört,
    aldrig har något öra uppfattat,
aldrig har något öga sett en annan Gud än dig
handla så mot dem som väntar på honom.
⁵ Du kom för att hjälpa dem
    som övade rättfärdighet med fröjd,
dem som på dina vägar tänkte på dig.
Men se, du blev vred,
    ty vi syndade.
Vi har gjort så länge;
    skall vi någonsin bli frälsta?
⁶ Vi är alla orena,
    alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.
Vi kommer alla att vissna som löv.
    Som löv förs bort av vinden
kommer vi att föras bort av våra missgärningar.
⁷ Det finns ingen som åkallar ditt namn,
ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.
Ty du har dolt ditt ansikte för oss,
    du låter oss gå under genom vår missgärning.