Leran i krukmakarens hand

64 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!

² Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.

³ Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.

⁴ Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.

⁵ Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar.Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?

⁶ Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.

⁷ Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.

⁸ Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.

⁹ Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!

¹⁰ Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.

¹¹ Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.

¹² Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?