Add parallel Print Page Options

Jag ropar i mitt inre för Moab.
    Dess flyktingar tar sig till Soar
och Eglat Shelishia.
    Gråtande tar man sig
uppför vägen till Luchit,
    och längs vägen till Horonajim
hörs klagan över förödelsen.
    Nimrims vatten torkar ut,
gräset vissnar bort och växtligheten dör,
    inget grönt finns kvar.
Så släpar man sina ägodelar och förråd
    över Pilträdsbäcken.

Read full chapter