Mitt hjärta sörjer över Moab.
    Flyktingarna därifrån flyr till Soar,
till Eglat-Selisija.
    Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.
Ty Nimrims vatten blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
    inget grönt finns kvar.
Återstoden av sina ägodelar,
    sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort över Pilträdsbäcken.

Read full chapter