¹⁹ Mitt inre, mitt inre!
    Jag vrider mig i plågor,
och mitt hjärta bankar.
    Jag kan inte hålla mig stilla,
för jag har hört hornstötar och krigsrop.

’Natt och dag
    strömmar tårar från mina ögon,
oupphörligt.
    Mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
    av ett helt obotligt sår.

¹⁶ Därför gråter jag,
    tårarna strömmar från mina ögon.
Långt borta från mig är den som kunde trösta
    och ge mig ny livslust.
Mina barn är utblottade,
    för min fiende har tagit över.”

¹⁸ Ropa högt till Herren,
    klaga, dotter Sion,^[a]
låt dina tårar rinna som en flod,
    dag och natt.
Unna dig ingen ro,
    låt inte dina ögon vila.