Herren kan rädda, inte Egypten

31 (A) Ve dem som drar ner

        till Egypten för att få hjälp.
    De förlitar sig på hästar
        och förtröstar på vagnar
            för att de är många,
    och på ryttare
        för att mängden är stor.
    De vänder inte sin blick
        till Israels Helige
    och frågar inte efter Herren.
(B) Men också han är vis
    och låter olyckan komma,
        han tar inte tillbaka sina ord.
    Han reser sig mot de ondas hus
        och mot hjälp från förbrytare.
(C) För egyptierna är människor
        och inte Gud,
    deras hästar är kött och inte ande.
        Herren ska räcka ut sin hand,
    och hjälparen ska vackla
        och den hjälpte falla,
    båda går under tillsammans.
(D) För så har Herren sagt till mig:
        Liksom ett lejon ryter,
    ett ungt lejon över sitt rov
        när många herdar
            samlas emot det,
        och inte skräms av herdarnas rop
            eller räds deras oväsen,
    så ska Herren Sebaot komma ner
        för att strida på Sions berg
            och uppe på dess höjd.
(E) Som fågeln breder ut sina vingar
    ska Herren Sebaot beskydda
        Jerusalem.
    Han ska beskydda och hjälpa,
        skona och rädda.

(F) Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. (G) För på den dagen ska var och en kasta bort sina avgudar av silver och avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. (H) Assur ska falla[a], men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas ska förtära honom. Han ska fly för svärd, och hans unga män ska bli slavar. (I) Hans klippa ska förgås av skräck, och hans furstar ska förfärade fly för baneret.

Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.

Footnotes

  1. 31:8 Assur ska falla   Troligen vid Jerusalem 701 f Kr (37:36). Se Nahums bok för Nineves fall 612 f Kr.