Add parallel Print Page Options

13 Jag har väntat på morgonen,[a]
    men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
    som en trana,
och kuttrar som en duva.
    Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
    Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”

15 Vad ska jag säga?
    För det är ju han själv
som har talat
    och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
    på grund av min bedrövelse.[b]

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
  2. 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.