²¹ Förstår ni inte? Har ni inte hört?
    Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
    sedan jorden grundlades?
²² Han sitter högt ovanför jordens rund,
    och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
    Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
²³     Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
²⁴     Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
    förrän han blåser på dem,
och de vissnar
    och förs bort av stormvinden som agnar.

²⁵ ”Vem kan ni jämföra mig med?
    Vem är lik mig?” frågar den Helige.
²⁶ Se upp mot himlen!
    Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
    och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
    att inte en enda av dem fattas.

²⁷ Hur kan du, Jakob, säga,
    och du, Israel, klaga:
”Herren ser inte till mig,
    min Gud tar sig inte an min sak?”
²⁸ Vet du inte, har du inte hört
    att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
    Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
²⁹     Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
³⁰     Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
³¹     Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
    de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
    och vandrar utan att mattas.

¹² Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
    och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
    dricker inget vatten och blir matt.^[a]
13 Snickaren tar mått med band,
    sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
    Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
    som sedan kan bo i ett tempel.
¹⁴ Man hugger ner cedrar åt sig,
    tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
    eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.^[b]
15 Av trädet får man sedan ved
    att värma sig med
    och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
    och faller ner inför.
¹⁶ Hälften av träet använder man till en brasa
    där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
    ”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
¹⁷ Av resten gör man en gud, en avgud,
    som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
    ”Rädda mig! Du är min gud!”
¹⁸ Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
    deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
    liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
¹⁹ Ingen tänker efter,
    ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
    för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
²⁰ Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
    Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”

²³ Sjung av glädje, ni himlar,
    om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
    Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
    för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!

”Jag är Herren
    som har skapat allt,
    som ensam spänt upp himlarna
    och ensam brett ut jorden.
²⁵ Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
    och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
    och gör den till dårskap.
²⁶ Men jag verkställer mina tjänares ord
    och fullföljer vad mina sändebud sagt.

Jag säger om Jerusalem:
    ’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
    ’De ska bli uppbyggda.’
    Jag ska resa upp deras ruiner igen.
²⁷ Jag säger till havsdjupet:
    ’Torka ut!’
    Och jag torkar ut dina floder.
²⁸ Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
    han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
    ’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
    ’Dess grund ska läggas.’