17 (A) Men de som litar till avgudabilder
    och säger till gjutna bilder:
        "Ni är våra gudar",
    de ska vika tillbaka
        och stå där med skam.

Read full chapter

Det dåraktiga med avgudar

(A) Alla som tillverkar avgudar är tomhet,
        deras kära gudar kan inte hjälpa.
    Deras vittnen ser inget
        och förstår inget,
    därför kommer de på skam.
10 (B) Vem vill forma en gud
        och gjuta en bild
    som inte kan hjälpa honom?
11 (C) Se, hela deras sällskap
        ska komma på skam.
    Konsthantverkarna är ju själva
        bara människor.
    Låt dem alla samlas och träda fram.
        Då ska de alla komma på skam
            i skräck.

12 Smeden tar sitt verktyg
        och bearbetar smidet i glöden,
    han formar det med hammare
        och bearbetar det
            med kraftig arm.
    Blir han hungrig
        förlorar han sin kraft,
    dricker han inte vatten
        blir han matt.
13 (D) Träsnidaren spänner ut
        sitt måttband
    och gör märken på trästycket
        med sitt ritstift.
    Han formar det med stämjärn
        och märker ut det med passaren.
    Han gör det till en mansbild,
        en vacker människogestalt
            att sättas i ett hus.

14 Man fäller cedrar åt sig
    och tar stenek och vanlig ek
        och väljer[a] åt sig
            bland skogens träd.
    Man planterar lärkträd,
        och regnet får dem att växa.
15 Detta har människorna till bränsle.
    Man tar av veden
        och värmer sig med den,
    man tänder på den
        och bakar bröd.
    Men man tillverkar också
        en gud och tillber den,
    man gör träet till en gudabild
        och faller ner för den.
16 Hälften av träet
        bränner man upp i eld,
    över hälften lagar man kött att äta,
        steker sin stek och äter sig mätt.
    Sedan värmer man sig och säger:
        "Gott, jag är varm!
            Jag njuter av brasan."
17 Men av det som är kvar
        gör man en gud, en gudabild.
    Man faller ner för den och tillber,
        Man ber till den och säger:
    "Rädda mig, för du är min gud!"
18 (E) Dessa människor vet ingenting
        och förstår ingenting,
    för deras ögon är stängda
        så att de inte ser,
    och deras hjärtan
        så att de inte fattar.
19 Ingen tänker efter i hjärtat,
        har vett eller förstånd att säga:
    "Hälften brände jag upp i eld,
        på kolen bakade jag bröd
            och stekte kött och åt.
    Skulle jag nu göra resten
        till en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner
        för en träbit?"
20 Den som lever av aska
        är förledd av ett vilselett hjärta,
    så att han inte kan rädda sin själ
        eller tänka:
    "Är det inte lögn,
        detta i min högra hand?"

21 (F) Tänk på detta, Jakob,
        du Israel, för du är min tjänare.
    Jag har format dig,
        du är min tjänare.
    Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 (G) Jag har utplånat dina brott
        som ett moln,
    dina synder som en sky.
    Vänd om till mig,
        för jag har återlöst dig.
23 (H) Jubla, ni himlar,
        för Herren har gjort det!
    Höj glädjerop, ni jordens djup,
        brist ut i jubel, ni berg,
            du skog med alla dina träd,
    för Herren har återlöst Jakob,
        han visar sin härlighet i Israel.

Jerusalem ska bli bebott

24 (I) Så säger Herren din återlösare,
    han som format dig
        sedan moderlivet:
    Jag, Herren,
        är den som har gjort allt,
    den som ensam har spänt ut himlen
        och brett ut jorden.
    Vem var med mig?
25 (J) Jag är den som tillintetgör
    lögnprofeternas tecken
        och gör spåmännen till dårar,
    som låter de visa komma till korta
        och gör deras kunskap
            till dårskap,
26 men bekräftar sin tjänares ord
    och fullbordar sina
        sändebuds råd.
    Jag är den som säger om Jerusalem:
        "Det ska bli bebott"
    och om Juda städer:
        "De ska byggas upp,
            jag ska resa upp deras ruiner."
27 (K) Jag är den som säger till havsdjupet:
    "Bli torrt!
        Jag ska torka ut dina strömmar."
28 (L) Jag är den som säger om Koresh[b]:
    "Han är min herde,
        han ska fullborda allt jag vill.
    Han ska säga om Jerusalem:
        Det ska byggas upp,
    och till templet:
        Din grund ska bli lagd på nytt."

Read full chapter

Footnotes

  1. 44:14 väljer   Annan översättning: "odlar".
  2. 44:28 Koresh   Persisk kung (559-530 f Kr) som år 539 f Kr besegrade Babel och befriade rikets fångar, däribland judarna, och möjliggjorde återuppbyggnaden av templet i Jerusalem (se Esra 1).

11 (A) Men Herren är med mig
        som en mäktig hjälte.
    Därför ska mina förföljare falla
        och inte besegra mig.
    De ska stå där med stor skam,
        för de har handlat utan förstånd.
    De ska drabbas av evig vanära
        som inte ska glömmas.

Read full chapter