¹² Smeden tar sitt verktyg
        och bearbetar smidet i glöden,
    han formar det med hammare
        och bearbetar det
            med kraftig arm.
    Blir han hungrig
        förlorar han sin kraft,
    dricker han inte vatten
        blir han matt.
^13 (A) Träsnidaren spänner ut
        sitt måttband
    och gör märken på trästycket
        med sitt ritstift.
    Han formar det med stämjärn
        och märker ut det med passaren.
    Han gör det till en mansbild,
        en vacker människogestalt
            att sättas i ett hus.

¹⁴ Man fäller cedrar åt sig
    och tar stenek och vanlig ek
        och väljer^[a] åt sig
            bland skogens träd.
    Man planterar lärkträd,
        och regnet får dem att växa.
¹⁵ Detta har människorna till bränsle.
    Man tar av veden
        och värmer sig med den,
    man tänder på den
        och bakar bröd.
    Men man tillverkar också
        en gud och tillber den,
    man gör träet till en gudabild
        och faller ner för den.
¹⁶ Hälften av träet
        bränner man upp i eld,
    över hälften lagar man kött att äta,
        steker sin stek och äter sig mätt.
    Sedan värmer man sig och säger:
        "Gott, jag är varm!
            Jag njuter av brasan."
¹⁷ Men av det som är kvar
        gör man en gud, en gudabild.
    Man faller ner för den och tillber,
        Man ber till den och säger:
    "Rädda mig, för du är min gud!"
^18 (B) Dessa människor vet ingenting
        och förstår ingenting,
    för deras ögon är stängda
        så att de inte ser,
    och deras hjärtan
        så att de inte fattar.
¹⁹ Ingen tänker efter i hjärtat,
        har vett eller förstånd att säga:
    "Hälften brände jag upp i eld,
        på kolen bakade jag bröd
            och stekte kött och åt.
    Skulle jag nu göra resten
        till en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner
        för en träbit?"
²⁰ Den som lever av aska
        är förledd av ett vilselett hjärta,
    så att han inte kan rädda sin själ
        eller tänka:
    "Är det inte lögn,
        detta i min högra hand?"

^21 (C) Tänk på detta, Jakob,
        du Israel, för du är min tjänare.
    Jag har format dig,
        du är min tjänare.
    Israel, du blir inte bortglömd av mig.
^22 (D) Jag har utplånat dina brott
        som ett moln,
    dina synder som en sky.
    Vänd om till mig,
        för jag har återlöst dig.
^23 (E) Jubla, ni himlar,
        för Herren har gjort det!
    Höj glädjerop, ni jordens djup,
        brist ut i jubel, ni berg,
            du skog med alla dina träd,
    för Herren har återlöst Jakob,
        han visar sin härlighet i Israel.

^6 (D) Ingen är som du, Herre.
    Du är stor, och stort och mäktigt
        är ditt namn.
^7 (E) Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens kung?
        Det anstår dig.
    Bland folkens alla visa
        och i alla deras riken
            finns ingen som du.^[a]
8 (F) Alla är de oförnuftiga
        och dåraktiga,
    vägledda av tomma trägudar.

^9 (G) Silvret som hamras
    hämtas från Tarshish^[b]
        och guldet från Ufas^[c].
    Snickarnas och guldsmedernas verk
        kläs sedan i blått och purpur^[d].
    Allt är tillverkat av konstnärer.
^10 (H) Men Herren är den sanne Guden,
    han är den levande Guden,
        den evige Kungen.
    För hans vrede bävar jorden,
        och folken uthärdar inte
            hans harm.

^11 (I) Så ska ni säga till dem:
    De gudar som inte har gjort
            himmel och jord
    ska utrotas från jorden
        och inte finnas kvar
            under himlen.^[e]

^12 (J) Han har skapat jorden
        med sin kraft,
    han har grundat världen
        med sin vishet
    och spänt ut himlen
        med sitt förstånd.
^13 (K) När han höjer sin röst,
        då brusar himlens vatten,
    då låter han regnskyar stiga
        från jordens ände.
    Han gör blixtar åt regnet
        och för ut vinden
            ur dess förvaringsrum.
^14 (L) Alla människor står då som dårar,
        utan förstånd.
    Alla guldsmeder får skämmas
        med sina avgudar,
    för deras gjutna gudabilder
            är bedrägeri,
        det finns ingen ande i dem.
¹⁵ Tomhet är de,
        ett verk som väcker löje.
    När straffet drabbar dem
        förgås de.
^16 (M) Sådan är inte han
        som är Jakobs del.
    Han är den som har format allt,
        och Israel är hans arvedels stam.
    Herren Sebaot är hans namn.

^19 (N) Ve mig för min skada!
        Mitt sår kan inte läkas.
    Men jag säger: Detta är min plåga
        och jag måste bära den!
^20 (O) Mitt tält är förstört
        och alla mina tältlinor är avslitna.
    Mina barn har lämnat mig,
        de finns inte mer.
    Ingen är kvar
        som kan slå upp mitt tält
    och sätta upp mina tältdukar,
^21 (P) för herdarna är oförnuftiga,
        de söker inte Herren.
    Därför har de ingen framgång,
        och hela deras hjord har skingrats.
^22 (Q) Lyssna, det hörs något!
        Se, det kommer!
    Ett väldigt dån från landet i norr,
        för att göra Juda städer
            till en ödemark,
        till en boning för schakaler.