Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,
du kaldeernas dotter,
    ty du skall inte mer kallas
kungarikenas drottning.
Jag blev vred på mitt folk,
    jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
    Och du visade dem inget förbarmande.
På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."
Därför ville du inte ta dig i akt
    och tänkte inte på slutet.

Read full chapter