Add parallel Print Page Options

Jag ska nu låta er veta
    vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
    så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
    så att den blir nertrampad.
Jag ska låta den bli fördärvad,
    och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
    Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”

Härskarornas Herres vingård är Israel
    och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
    men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.

Ve er som skaffar hus efter hus
    och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
    och ni blir de enda som bor i landet.

Men detta har jag hört från härskarornas Herre:

”Många hus ska sannerligen ligga öde,
    stora och fina, men utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
    ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
    ska man bara få en tiondel tillbaka.”

11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
    för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
    berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
    och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
    vad han gör bryr de sig inte om.
13 Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
    för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
    och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14 Därför vidgar dödsriket sitt gap
    och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
    liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15 Då böjs människan ner,
    mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16     Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17     Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[a]

18 Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
    och synd som med vagnsremmar,
19 dem som säger:
    ”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
    så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
    som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”

20 Ve dem som kallar ont för gott
    och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
    surt till sött och sött till surt!

21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och betraktar sig själva som kloka!

22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
    och skickliga att blanda drycker!
23 De tar mutor för att frikänna den skyldige
    och vägrar den rättfärdige hans rätt.
24 Som eldslågan förtär hö
    och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
    och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
    och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede
    har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
    Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.

Men trots detta upphör inte hans vrede,
    utan hans hand är fortfarande utsträckt.

26 Han reser ett banér för folken långt borta
    och lockar dem från jordens ände.
    Och se, de kommer fort, med hast.
27 Ingen blir trött eller stapplar,
    ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
    ingen skorem går av.
28 Deras pilar är vassa
    och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
    och vagnshjulen viner som vinden.
29 De ryter som lejon, som unga lejon,
    och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
    utan att någon kan rädda det.
30 Den dagen ska det rytas mot dem
    som när havet ryter.
Ser man ut över landet
    är där mörker och nöd,
    och ljuset förmörkas av moln.

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:17 Grundtextens innebörd är oviss. Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.

Landets förfall

Ve mig!
    Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
    Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.

Read full chapter

19 Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen, gick fram för att se om det fanns någon frukt på det men det fanns bara blad.[a] Då sa han till trädet: ”Aldrig mer ska du bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.

Read full chapter

Footnotes

  1. 21:19 Det var enligt Mark 11:13 inte fikonens tid. Ett träd utan frukt symboliserar ett olydigt folk.

Sedan berättade han en liknelse: ”En man planterade ett fikonträd i sin vingård. Sedan kom han för att se om det fanns någon frukt på det, men han hittade ingen. Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner trädet. ’Jag har i tre år kommit och letat efter frukt på det, utan att finna någonting’, sa han. ’Varför låta det ta upp näring ur jorden?’ Men trädgårdsmästaren bad: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och ge det gödning. Kanske blir det fikon på det nästa år. Om inte, så kan du hugga ner det då.’ ”

Jesus botar en kvinna på sabbaten

10 En sabbat när Jesus undervisade i synagogan, 11 fanns där en kvinna som var handikappad på grund av en ande. Hon hade gått framåtböjd i arton år, och kunde inte räta på ryggen.

12 När Jesus fick se henne, kallade han på henne och sa: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom!” 13 Sedan lade han händerna på henne, och genast rätade hon på ryggen och började hylla Gud.

14 Men synagogföreståndaren blev arg över att Jesus botade henne på sabbaten. ”Det finns sex dagar i veckan då man får arbeta”, sa han till folket. ”Ni kan komma och bli botade på dem, men inte på sabbaten!”

15 Då svarade Jesus: ”Ni hycklare! Finns det någon av er här som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut den och ger den vatten? 16 Men här har vi en Abrahams dotter som Satan hållit bunden i arton år, och så skulle hon inte få bli löst från sin boja bara för att det är sabbat!”

17 Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.

Liknelsen om senapsfröet och om surdegen

(Matt 13:31-33; Mark 4:30-32)

18 Sedan sa han: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska jag använda? 19 Det är som ett senapsfrö som en man sådde i sin trädgård. Det växte och blev till ett träd, där fåglarna kunde bygga bo bland grenarna.” 20 Åter frågade han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? 21 Det är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”

Den trånga porten

(Matt 7:13-14; 7:2-23; 8:11-12)

22 På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom olika städer och byar och undervisade. 23 Och någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?”

Jesus sa då till dem: 24 ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er, att många ska försöka komma in men inte lyckas. 25 Och när husets herre väl har stigit upp och låst porten och ni då står utanför och bankar och ropar: ’Herre, öppna för oss!’, så ska han svara: ’Jag vet inte vilka eller varifrån ni är!’

26 Då säger ni: ’Men vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig. Och du undervisade på våra gator!’

27 Men han ska svara: ’Jag känner er inte och vet inte varifrån ni är! Försvinn härifrån, alla ni orättens hantlangare!’

28 Där ska ni gråta och skära tänder när ni blir utestängda från Guds rike och ser Abraham, Isak och Jakob därinne tillsammans med alla profeterna. 29 Och människor ska komma från öster och väster, norr och söder och ta plats vid måltiden i Guds rike. 30 Då ska de som är sist bli först, och de som är först bli sist.”

Jesus sörjer över Jerusalem

(Matt 23:37-39)

31 Just då kom några fariseer till honom och sa: ”Gå genast härifrån, för Herodes tänker döda dig!”

32 Jesus svarade: ”Hälsa den räven[a] att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål. 33 Ja, idag, imorgon och i övermorgon måste jag fortsätta min vandring, för en profet kan inte bli dödad någon annanstans än i Jerusalem.

34 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som sänts till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 35 Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Jag säger er: ni kommer inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[b]’ ”

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:32 Räven kan metaforiskt stå för 1. en klok och listig människa; 2. en oviktig person och 3. förstörelse.
  2. 13:35 Se Ps 118:26.