”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
    fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
    så ska ni finna ro för era själar.
    Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
¹⁷ Jag tillsatte vakter över er och sa:
    ’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
    ’Nej, vi vill inte lyssna!’
¹⁸ Lyssna därför, alla folk,
    ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem!^[a]
19 Lyssna, jord:
    Jag ska låta olycka komma över detta folk,
    frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
    utan har förkastat min lag.
²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
    eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
    och era slaktoffer behagar mig inte.”

”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
    och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
    grannar och vänner,
och de ska förgås.”

”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
    en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
²³ De är beväpnade med båge och lans,
    de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
    när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
    mot dig, dotter Sion.”

²⁴ Vi har hört ryktet om dem,
    och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
    och våndas som en kvinna som ska föda barn.
²⁵ Gå inte ut på de öppna fälten,
    och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
    och skräck på alla håll.
²⁶ Du dotter, mitt folk,
    klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
    som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.

²⁷ ”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
    för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
²⁸ Alla är hårdnackade upprorsmakare,
    som förtalar
och är som koppar och järn,
    allesammans fördärvade.
²⁹ Blåsbälgen pumpar intensivt
    för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
    Det onda kan inte renas bort.
³⁰ Förkastat silver kallas de,
    för Herren har förkastat dem.”