(A) "Jag har trampat vinpressen själv,
        ingen bland folken hjälpte mig.
    Jag trampade dem i min vrede,
        trampade sönder dem i min harm.
    Deras blod stänkte på mina kläder,
        och jag fick
            hela min dräkt fläckad.
(B) För hämndens dag var i mitt hjärta
    och året för min återlösning
        hade kommit.
(C) Jag såg mig omkring,
        men det fanns ingen hjälpare.
    Jag stod där förundrad,
        men det fanns ingen
            som stödde mig.
    Då hjälpte mig min egen arm,
        och min vrede stödde mig.
(D) Jag trampade ner folken i min vrede
    och gjorde dem druckna
        i min harm,
    jag lät deras blod rinna ner
        på jorden."

Ånger och bön om frälsning

(E) Jag vill förkunna
    Herrens nådegärningar,
        Herrens lov,
    efter allt som Herren
        har gjort för oss,
    allt det goda som han gjort
        för Israels hus
    efter sin barmhärtighet
        och stora nåd.
Han sade: "De är ju mitt folk,
        barn som inte ska svika."
    Och han blev deras frälsare.
(F) I all deras nöd
    var ingen verklig nöd,[a]
        hans ansiktes ängel frälste dem.
    I sin kärlek och medömkan
        återlöste han dem,
    han lyfte upp dem och bar dem
        ständigt i forna dagar.[b]

10 (G) Men de var upproriska
        och bedrövade hans helige Ande.
    Därför blev han deras fiende,
        han stred själv mot dem.
11 (H) Då tänkte hans folk
    på gångna tider,
        de tänkte på Mose:
    Var är nu han som förde dem
        upp ur havet,
    tillsammans med herden
        för hans hjord?
    Var är han som lade sin helige Ande
        i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm
        gå fram vid Moses högra sida,
    han som klöv vattnet framför dem
        och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
    så att de likt springare i öknen
        inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
        fördes de av Herrens Ande till ro.
    Så ledde du ditt folk
        och gjorde dig ett härligt namn.

15 (I) Blicka ner från himlen,
    se till oss från din heliga
        och härliga boning!
    Var är nu din lidelse
        och din kraft?
    Ditt hjärtas ömhet
        och din barmhärtighet
    har dragit sig tillbaka från mig.
16 (J) Du är ju vår Far!
    Abraham vet inte om oss,
        Israel känner oss inte.[c]
    Men du, Herre, är vår Far.
        Vår Återlösare av evighet
            är ditt namn.
17 (K) Varför, o Herre, låter du oss
        gå vilse från dina vägar,
    och varför förhärdar du
        våra hjärtan
            så att vi inte fruktar dig?
    Vänd tillbaka,
        för dina tjänares skull,
    för din arvedels stammars skull.

18 (L) En kort tid ägde ditt heliga folk
        sitt land.
    Våra fiender trampade ner
        din helgedom.
19 Vi har blivit som de
        som du aldrig har varit herre över,
    som inte har uppkallats
        efter ditt namn.

Read full chapter

Footnotes

  1. 63:9 var ingen verklig nöd   Andra handskrifter: "led han nöd".
  2. 63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."
  3. 63:16 vet inte om oss … känner oss inte   Annan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".

15 (A) Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.

Read full chapter