Bön om att Gud griper in

64 (A) O, att du rev isär himlen

        och kom ner
    så att bergen bävade inför dig,
(B) som när eld antänder ris
        och elden får vattnet att koka,
    så att ditt namn blir känt
        för dina fiender
    och hednafolken darrar för dig.
(C) När du gjorde
    förunderliga gärningar
        som vi inte väntade oss,
    då kom du ner
        och bergen bävade inför dig.
Aldrig har någon hört,
    inget öra har uppfattat,
        inget öga har sett
            en annan Gud än dig,
    som gör sådant för dem
        som väntar på honom.
Du kom för att hjälpa dem
    som gjorde det rätta med fröjd,
        som tänkte på dig på dina vägar.

Men se, du blev vred
        när vi syndade.
    Det har vi gjort länge –
        ska vi någonsin bli frälsta?
(D) Vi är alla orena,
    alla våra rättfärdiga gärningar
        är som en fläckad dräkt.[a]
    Vi vissnar alla som löv,
        och som en vind sveper
            våra missgärningar bort oss.
Ingen åkallar ditt namn,
    ingen vaknar
        för att hålla sig till dig,
    för du har dolt ditt ansikte för oss,
        överlämnat oss åt[b]
            vår missgärning.

(E) Men Herre, du är vår Far.
    Vi är leran,
        och du är den som format oss,
    vi är alla verk av din hand.
(F) Var då inte så oerhört vred, Herre,
    tänk inte för alltid
        på vår missgärning.
    Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
    Sion är en öken,
        Jerusalem en ödemark.
11 (G) Vårt heliga och härliga hus,
    där våra fäder lovade dig,
        är eldens byte.
    Allt som är dyrbart för oss
        har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
        hålla dig tillbaka, Herre?
    Kan du tiga
        och låta oss lida så mycket?

Read full chapter

Footnotes

  1. 64:6 fläckad dräkt   Hebr. iddím används om menstruation (se 3 Mos 15:19f).
  2. 64:7 överlämnat oss åt   Andra handskrifter: "låtit oss smälta bort i".

20 (A) Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: ’Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ 21 (B) Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland folken dit de kom.

22 (C) Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag gör det, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland folken dit ni kommit. 23 (D) Jag vill helga mitt stora namn som blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de ska inse att jag är Herren, säger Herren Gud, när jag visar mig helig bland er inför deras ögon.

24 (E) För jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 (F) Jag ska stänka rent vatten på er[a] så att ni blir rena. Jag ska rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 (G) Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag ska låta min Ande komma in i er[b] och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

28 (H) Så ska ni få bo i det land som jag gav era fäder, och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. 29 (I) Jag ska frälsa er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden och föröka den och inte längre låta er drabbas av svält. 30 (J) Jag ska föröka trädens frukt och markens gröda, för att ni inte mer ska förödmjukas bland folken genom svält.

31 (K) Då ska ni tänka på ert onda levnadssätt och era gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva på grund av era missgärningar och vidrigheter. 32 Men ni ska veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren Gud. Ni ska skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

33 Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla era missgärningar, då ska jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna ska byggas upp. 34 Det ödelagda landet ska åter bli brukat i stället för att ligga som en ödemark inför alla som går förbi. 35 (L) Då ska man säga: Det landet som var ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var ödelagda, skövlade och förstörda är nu bebodda och befästa. 36 (M) Då ska folken som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag ska göra det.

37 Så säger Herren Gud: Också detta ska jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag ska föröka människorna som en fårhjord. 38 Som de heliga fåren, Jerusalems får vid högtiderna, så ska de hjordar av människor vara som ska fylla de ödelagda städerna. Och de ska inse att jag är Herren.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 36:25 stänka rent vatten på er   Rituell orenhet renades med isop och reningsvatten (4 Mos 19:18).
  2. 36:27 låta min Ande komma in i er   Profetia om Andens uppfyllelse i det nya förbundet (jfr Jer 31:33, Rom 8, Gal 5:16f).