¹¹ Herren talade allvarligt till mig och varnade mig för att gå samma väg som detta folk: ¹² ”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. ¹³ Härskarornas Herre ska ni hålla helig, honom ska ni frukta och bäva för. ¹⁴ Han ska vara en helgedom, för Israels båda släkter ska han vara en stötesten och en klippa som man faller på, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. ¹⁵ Många ska snubbla på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”

¹⁶ Bind vittnesbördet och försegla lagen bland mina lärjungar. ¹⁷ Jag väntar på Herren som döljer sig för Jakobs ätt, jag hoppas på honom.

¹⁸ Se, jag och barnen som Herren har gett mig är tecken och förebud i Israel från härskarornas Herre, som bor på Sions berg.

¹⁹ När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, skulle då inte folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda i stället för de levande?^{[b] 20} Gå till lagen och vittnesbördet! Om de inte talar i enlighet med dessa, så kommer de inte att få se någon gryning. ²¹ Lidande och hungrande ska de dra fram genom landet, och eftersom de är utsvultna ska de rasa mot och förbanna sin kung och Gud. De ska se uppåt ²² och ner på jorden, men överallt finns bara bedrövelse och mörker, en ångestens natt, och de ska drivas ut i det yttersta mörkret.

¹² När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse,