Jobs svar på Sofars första tal

12 Då tog Job till orda och sade:

Visst är ni det rätta folket,
    och med er kommer visheten att dö ut!
Men jag har förstånd så gott som ni,
inte står jag tillbaka för er,
    ty vem känner inte till detta?

Jag har blivit till åtlöje för min vän,
    jag som ropade till Gud och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje.
I den sorglöses tankar föraktas olyckan,
den står redo för dem vilkas fötter vacklar.
Våldsverkarnas tält åtnjuter frid,
    de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.

Men fråga boskapen, den skall undervisa dig,
fåglarna under himlen, de skall ge dig svar,
tala till jorden, den skall undervisa dig,
fiskarna i havet skall ge dig besked.
Vem av dessa känner inte till att det är Herrens hand
    som har gjort det?
10 I hans hand är allt levandes själ
    och alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall inte örat pröva orden,
    liksom munnen prövar matens smak?
12 Vishet hör de gamla till,
    förstånd dem som har levat länge.

13 Hos Gud finns vishet och makt,
    hos honom finns råd och förstånd.
14 Se, han river ner och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut,
han släpper dem lösa och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
    den förvillade och den som förvillar tillhör honom.
17 Rådsherrar för han bort barfota,
    och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
    och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort,
    och störtar mäktiga män.
20 Han fråntar de trogna förmågan att tala
och tar bort de äldstes insikt.
21 Han utgjuter förakt över furstar
    och lossar bältet på de starka.
22 Han avslöjar mörkrets djupheter
    och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Han låter folkslag växa och förgör dem,
han utvidgar deras gränser och för dem bort.
24 De ledande på jorden berövar han förståndet,
han låter dem irra i väglösa ödemarker.
25 De famlar i mörker utan ljus,
    han får dem att ragla som druckna.

Job svarar Sofar

12 Job svarade:

Ja, visst är ni kloka människor!
    All visdom kommer att dö ut med er!
Men jag har förstånd, likväl som ni.
    Jag är inte sämre än ni.
Vem vet inte redan det som ni säger?

Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
    jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
    har gjorts till åtlöje.
Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem
    kommer själv att snava.[a]
Rövare bor ostörda i sina tält,
    de som trotsar Gud lever i trygghet,
de som har sin gud i sin hand.[b]

Fråga boskapen,
    den kan undervisa dig.
Fråga fåglarna under himlen,
    de kan tala om det för dig.
Eller tala till jorden,
    så undervisar den dig,
eller till fiskarna i havet,
    så kan de berätta för dig.
Vem av dessa vet inte
    att det är Herrens hand som gjort detta?
10 För varje varelses liv är i Guds hand,
    och så är också varje människas ande.
11 Prövar inte örat orden,
    liksom tungan prövar matens smak?
12 Visst kommer visdom med åren
    och förstånd av ett långt liv.

13 Hos Gud finns visdom och kraft,
    hos honom finns råd och förstånd.
14 Vad han bryter ner kan inte byggas upp.
    Den han fångar kan inte fritas.
15 Han håller vattnen tillbaka
    och det blir torka,
släpper han dem lösa
    ödelägger de landet.
16 Hos honom finns styrka och förnuft.
    Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom.
17 Han för bort rådgivare barfota
    och gör domare till dårar.
18 Han tar av kungarnas bojor
    och binder ett skynke kring deras höfter.
19 Präster leder han bort barfota.
    Han låter de mäktiga komma på fall.
20 Han tystar de betroddas tal
    och fråntar de gamla deras insikt.
21 Han öser förakt över furstar
    och avväpnar de starka.
22 Han avslöjar mörkrets hemligheter
    och för fram den djupa skuggan till ljuset.
23 Han gör nationer starka
    och bryter sedan ner dem.
Han gör nationer stora
    för att sedan skingra dem.
24 Han berövar jordens ledare förståndet
    och låter dem irra omkring i väglös ödemark.
25 De famlar i ett mörker utan ljus,
    och han låter dem ragla som druckna.

Footnotes

  1. 12:5 Versen är svårtolkad och kan ev. också översättas: Den bekymmerslöse föraktar dem som har problem och ser problemen som de snavandes öde.
  2. 12:6 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.