Job 17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job uttrycker sin nöd
17 Min ande är bruten,
mina dagar tar slut,
graven väntar mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven av människor som hånar mig,
mitt öga ser ständigt deras fientlighet.
3 Ge mig, o Gud, en säkerhet.
Vem annars kan ge mig den?[a]
4 Du har tillslutit deras sinnen för förstånd,
och därför låter du dem inte triumfera.
5 Om någon tar emot belöning för att förråda sina vänner,
ska hans barn drabbas av blindhet[b].
6 Gud har gjort mig till en visa överallt,
en som man spottar rakt i ansiktet.
7 Mina ögon är skumma av sorg,
hela mitt jag är bara en skugga.
8 De rättsinniga skakas över detta.
Den oskyldige reser sig mot den gudlöse.
9 Den rättfärdige ska vandra vidare på sin väg,
och den som har rena händer ska bli allt starkare.
10 Men försök igen, ni allesammans!
Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina dagar är över nu, mina planer är krossade,
och krossade är också mitt hjärtas önskningar.
12 De gör natten till dag,
och vid mörkrets inbrott säger de att ljuset är nära.
13 Om dödsriket är det enda hem jag kan hoppas på,
bäddar jag åt mig i mörkret
14 och kallar graven min far
och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp?
Är det någon som kan se det?
16 Ska det följa mig till dödsrikets portar?
Ska vi gå ner tillsammans i stoftet?
Job 17
Svenska 1917
17 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.