Add parallel Print Page Options

Job uttrycker sin nöd

17 Jag är sjuk och nära att dö. Graven är beredd att ta emot mig.

Jag är omgiven av människor som hånar mig, jag ser dem överallt.

3-4 Finns det ingen någonstans som vill bekräfta min oskuld? Men du, Gud, har inte låtit dem förstå vad som har hänt. Låt dem inte få segra!

Om de tar emot mutor för att förråda sina vänner, ska deras barn drabbas av blindhet.

Gud har gjort mig till åtlöje överallt. Man spottar mig rakt i ansiktet.

Mina ögon är skumma av gråt, och jag är bara en skugga av mitt forna jag.

Hederliga människor vänder sig bort när de får se mig.Men till slut ska den oskyldige höja sig över den gudlöse.

Den rättfärdige ska vandra vidare på rätt väg, och de som har rena händer ska bli allt starkare.

10 Men ni har inte bevisat någonting. Försök igen! Jag ser ingen vis man bland er.

11 Mina goda dagar är över nu. Mitt hopp är släckt och mitt hjärtas önskningar har krossats.

12 Ni säger att natt är dag och dag är natt. På så sätt förvränger ni sanningen!

13-14 Om jag dör, går jag in i mörkret och kallar graven min far och maskarna min mor och min syster.

15 Men var finns mitt hopp? Är det någon som kan finna det?

16 Nej, mitt hopp ska följa mig i graven. Vi ska vila tillsammans i jorden!

Job uttrycker sin nöd

17 Min ande är bruten,
    mina dagar tar slut,
graven väntar mig.
    Sannerligen, jag är omgiven av människor som hånar mig,
mitt öga ser ständigt deras fientlighet.

Ge mig, o Gud, en säkerhet.
    Vem annars kan ge mig den?[a]
Du har tillslutit deras sinnen för förstånd,
    och därför låter du dem inte triumfera.
Om någon tar emot belöning för att förråda sina vänner,
    ska hans barn drabbas av blindhet[b].

Gud har gjort mig till en visa överallt,
    en som man spottar rakt i ansiktet.
Mina ögon är skumma av sorg,
    hela mitt jag är bara en skugga.
De rättsinniga skakas över detta.
    Den oskyldige reser sig mot den gudlöse.
Den rättfärdige ska vandra vidare på sin väg,
    och den som har rena händer ska bli allt starkare.

10 Men försök igen, ni allesammans!
    Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina dagar är över nu, mina planer är krossade,
    och krossade är också mitt hjärtas önskningar.
12 De gör natten till dag,
    och vid mörkrets inbrott säger de att ljuset är nära.
13 Om dödsriket är det enda hem jag kan hoppas på,
    bäddar jag åt mig i mörkret
14 och kallar graven min far
    och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp?
    Är det någon som kan se det?
16 Ska det följa mig till dödsrikets portar?
    Ska vi gå ner tillsammans i stoftet?

Footnotes

  1. 17:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 17:5 Eller …ska deras barns ögon tyna bort. Grundtextens innebörd är osäker.