Job 22
Svenska 1917
22 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
Job 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elifas talar för tredje gången
22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:
2 Kan människan vara användbar för Gud?
Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
3 Har den Väldige någon glädje av din rättfärdighet?
Vad skulle han vinna på att du är felfri?
4 Är det för din gudsfruktans skull,
som han straffar dig
och går till rätta med dig?
5 Nej, det är på grund av din ondska
och dina ändlösa synder!
6 Du har utan orsak krävt pant av dina bröder
och klätt av dem in på bara kroppen!
7 Du har vägrat den törstige vatten
och den svältande bröd,
8 trots att du var mäktig
och ägde mark,
var högaktad
och bodde där.[a]
9 Du har skickat i väg änkor tomhänta
och behandlat de faderlösa hårt[b].
10 Det är därför som du nu är omgiven av snaror
och plötslig skräck drabbar dig.
11 Det är så mörkt att du inte kan se,
och vattenmassor täcker dig.
12 Bor inte Gud i himlens höjd?
Se på stjärnorna högt där uppe!
13 Men du säger:
”Vad kan Gud veta?
Hur skulle han kunna döma genom detta mörker?
14 Tjocka moln döljer honom,
så att han inte kan se.
Han vandrar på himlavalvet.”
15 Du tycks hålla dig till den gamla stigen
som onda människor vandrat!
16 De rycks bort i förtid,
och allt de byggt på sköljs bort av en flod.
17 För de har sagt till Gud:
”Lämna oss ifred!
Vad kan den Väldige göra oss?”
18 Ändå var det han som fyllde deras hem
med så mycket gott.
Men jag tar avstånd från de ogudaktigas rådslag.
19 De rättfärdiga ser dem och gläds.
Den oskyldige hånar dem:
20 ”Våra sista fiender förintas,
deras rikedom förtärs av elden.”
21 Böj dig nu inför Gud
och sök fred med honom!
Då ska lyckan komma till dig.
22 Ta till dig hans undervisning
och lägg hans ord på hjärtat!
23 Om du vänder om till den Väldige
ska du bli upprättad,
om du avlägsnar ondskan från ditt tält,
24 om du kastar bort ditt guld
och Ofirs guld bland bäckbäddens stenar,[c]
25 så ska den Väldige själv bli ditt guld,
ditt dyrbaraste silver.
26 Då ska du ha din glädje i den Väldige
och lyfta blicken upp till Gud.
27 Då kommer du att be till honom,
han ska höra dig,
och du ska infria alla dina löften.
28 Vad du än önskar få gjort ska lyckas,
och ljuset ska lysa på dina vägar.
29 När de leder neråt, säger du: ”Uppåt!”
och han räddar den nertryckte.
30 Han räddar också den som inte är oskyldig,
detta sker genom dina rena händer.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.