Add parallel Print Page Options

26 Därefter tog Job till orda och sade:

Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.

Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Job svarar

26 Då svarade Job:

Vilket stöd du är för den svage,
    en räddande arm för den kraftlöse!
Vilka råd du har gett den okloke,
    och vilket stort förnuft du har visat!
Vem har hjälpt dig att finna alla dessa ord,
    och vems ande talar genom dig?

De dödas andar[a] bävar,
    liksom de djupa vattnen och alla som bor däri.
Dödsriket ligger naket inför honom,
    avgrunden är blottad.
Han spänner ut sin boning över tomma intet
    och hänger upp jorden på ingenting.
Han samlar vattnet i molnen,
    men skyarna brister inte av tyngden.
Han döljer sin tron[b],
    sveper in den i sina moln.
10 Han drar en gräns runt vattenytan,
    och en gräns för ljus och mörker.
11 Himlens pelare darrar,
    de skräms av hans tillrättavisning.
12 Med sin makt rör han upp[c] havet,
    med sin vishet krossar han Rahav.
13 Av hans andedräkt blir himlen klar,
    och hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Detta är bara en liten glimt av allt det han gör,
    en stilla viskning om honom.
Vem kan då förstå hans allmakts dån?

Footnotes

  1. 26:5 Det hebreiska ordets betydelse är vag; syftar på något svagt, klent, matt, skuggliknande, men kan också härledas till jättestammen refaéerna (1 Mos 15:20). Bl.a. Septuaginta och Vulgata har tolkat det som att jättarna bävar.
  2. 26:9 Det hebreiska ordet kan också syfta på fullmånen.
  3. 26:12 ”Rör upp” kan också översättas stillar.

Jobs svar på Bildads tredje tal

26 Då tog Job till orda och sade:

Vilken hjälp har du ej gett den maktlöse,
hur har du ej stärkt den svages arm!
Vilka råd har du ej gett den ovise,
    vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
För vem för du din talan
    och vems ande utgår från dig?

De avlidna skälver,
    likaså djupets vatten och de som bor där.
Dödsriket ligger naket för honom,
    avgrunden[a] utan täckelse.
Han spänner ut himlen i norr över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.
Han samlar upp vatten i sina moln,
och skyarna brister inte under bördan.
Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han höljer den med sina skyar.
10 En välvd horisont har han satt över vattnen,
där ljuset gränsar mot mörkret.
11 Himlens pelare skälver,
    de häpnar över hans bestraffningar.
12 Med sin kraft stillar[b] han havet,
genom sitt förstånd krossar han Rahab.[c]
13 Han andas och himlen blir klar.
    Hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Se, detta är endast utkanterna av hans verk,
en svag viskning är allt vi hör om honom.
Hans dånande kraft, vem kan förstå den?

Footnotes

  1. Job 26:6 avgrunden Hebr. "abaddon" (jfr Upp 9:11).
  2. Job 26:12 stillar Annan översättning: "upprör".
  3. Job 26:12 Rahab betyder "övermod", "trotsighet".